söndag 19 april 2015

Ett linneskåp berättar



Maken håller på att lägga nytt golv. Det är mycket som ska flyttas runt. Böcker, möbler med mera.


Ett linneskåp, ett arvegods, skulle tömmas och möbeln flyttas.  Hur mycket kan egentligen ett gammalt linneskåp innehålla ? MASSOR.

Jag skulle kunna öppna hembygdsmuseum, presentbod, tavel-och ramaffär, en liten julshop, en liten påskshop och litet försäljning av ljus och ljusmanschetter. Jag tycker inte att jag är någon samlare, men vi har haft plats och då samlas det.

En gång i tiden hade jag en liten vävstuga.   I linneskåpets hyllor fanns broderat, virkat, knypplat,sytt, twistsömnader, flamskvävnader, vävt i mängder. Jag har varit flitig, men mamma och en moster har varit ännu flitigare.


Massor av vävda dukar. Den gröna har dock inte jag, utan min syster vävt. Och bara en bråkdel av alla dukar används.
Linneskåpet rymmer alltså massor av mångas handarbetsalster. Och nu tycker jag möbeln tar för stor plats. Så därför kommer tankarna på museum.
Det finns mycket att fundera över och sortera. Jag blir trött då jag tänker på det.

En passande blomma i sammanhanget. Eller var det långsökt?


7 kommentarer:

  1. Jag har en del arvegods efter min farmor. Hon vävde löpare och virkade dukar. (Virkning har jag efter henne - det var hon som invigde mig.) Även om jag inte använder allt så har man den där känslomässiga relationen och då kan man inte göra sig av med något.

    SvaraRadera
  2. Så flitig du har varit. Det är otroligt vad man kan samla på sig, och det är mycket som bara ligger där utan att användas. Trist egentligen, för det är för vackert att gömmas undan. Ha en fortsatt trevlig söndag bland alla gamla textilier.

    SvaraRadera
  3. Jamen, känner jag igen det, tro! Vi gjorde en dubbelflytt för ca 10 år sedan när vi flyttade från storstan och huset där, till landethuset, iofs stort, men då hade också mina föräldrar gått bort strax innan och jag är ensambarn. Gissa om vi fick rensa......men tror du det hjälpte? Vi bodde i gamla landethuset 1½ år medan vi byggde det huset vi bor i nu och då rensade jag en gång till. Men hjälpte det? Nix.......Jag vet inte vad det är som händer!
    Linnean var väldigt passande i sammanhanget.....
    Jodå, man kan ha både hundtandslilja och narcisserna ute i jorden men vi brukar plantera i krukor när lökarna är nya (står i bod under vintern) för att kunna ställa dom lite här och där så att vi kan se dom när dom blommar första året. Sen åker dom ut i jorden, den i marken, alltså. Utom hundtandsliljan för den krukan har jag med mig beroende på vilken sida av huset jag är!!! Den är så söööööt!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  4. Förstår dig så väl...fattar inte var allt kommer från! Jag rensar och rensar och hittar ännu mer, sanslöst!
    Nu tar vi nya tag inför veckan...
    Varm vårkram,
    Titti

    SvaraRadera
  5. Mycket onyttigt samlar man på sig under åren, så det kanske kan vara nyttigt att flytta!? Det gjorde vi för 12 år sen från vår villa i Stockholm som vi bodde 30 år i. Och herregud vad vi hade grejor att flytta/ge bort/kasta/sälja. Och så hade vi vår firma hemma också, bara till den gick det åt två hela flyttbussar. Så det vill man inte göra om....
    Men dukar och sånt, det har inte vi. Jag använder mig inte av dukar annat än i nödfall. Här är det tabletter som gäller. Så allt sånt som vi ärvde gav vi bort. Lite sorgligt, men vi är ganska tuffa båda två när det gäller det här att samla i skåpen.
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  6. Ja visst är det otroligt vilka samlare vi alla är.Du har ju otroligt fina saker som du har i Dina gömmor väldigt fint hantverk dessutom..Även jag har en del i mina gömmor många saker är ärvda som min mammas sydda dukar som jag gärna använder med kärlek sedan har jag ju själv även varit flitig och både sytt och virkat så nog finns det alster alltid som ligger i byrålådorna.Ha det gott/Margareta

    SvaraRadera
  7. Vilket fint linneskåp! Visst är det fantastiskt vad gamla skåp har utrymmen att förvara i. Och längst in hittar man alltid något man glömt bort att man hade. Ha det gott! /Helena

    SvaraRadera