Leksaksmuseet

För många år sedan, då jag var på Leksaksmuseet i Stockholm, saknade jag en del av de leksaker som jag mindes från min barndom.



Peggy- och Gingerdockorna. De var inga damdockor utan flickor. De var väldigt vanliga och jag tror att Peggy hade litet högre status (=dyrare).
Det fanns massor av tillbehör, som peruker, kläder, skor, skridskor m.m. Det var vanliga kalaspresenter. Men man knåpade även ihop egna kläder.
Vi bredde ut filtar på gräsmattan sommartid och lekte med våra dockor. Där jag växte upp, fanns det massor av barn.
Vad pojkarna lekte minns jag inte. De fanns, för flera år senare dök de upp och då var dockleken förbi.

Det enda jag har kvar är en sko. Det fanns vita, röda och svarta om jag minns rätt. 
Jag har sett att man kan köpa begagnade dockor på nätet. Men jag nöjer míg med min sko.

Klippdockor, klippdockor, klippdockor! Man hade köpta, fådda och egengjorda. Leker barn med klippdockor numera?


En del plastleksaker minns jag och de fanns inte heller på Leksaksmuseet. De var väl för billiga och sköra och finns inte kvar.

En plaståsna med magnet i gommen. Det tillhörde en ring med magnet-"sten". Då man hade ringen på sig och närmade sig med handen, rörde sig åsnan, sträckte på halsen och vill komma åt handen. Jag minns att jag hade en illgrön.

Små trampsymaskiner i plast, bara 10-15 cm stora. Min var röd och gul. Den var ganska detaljrik, men gick förstås inte att sy på. Det fanns en utdragbar låda samt att man kunde snurra på handhjulet.

Detta är en bild jag tagit på nätet, men det var precis en sådan jag hade.

På påsken fick man hönor i plast. De var gula med röda ben eller röda med gula ben. Om man vände dem upp och ner, kunde man stoppa in godisägg. Och de ramlade inte ur, när man vände på hönorna. Men då man tryckte på hönans rygg, fällde hon ut vingarna och pluppade ut ett ägg. Det tyckte man var märkligt (även om man själv stoppat in ägget).

Magnethundar. De var små och av metall - en röd och en svart av skotte-ras. Man hade en på undersidan av en pappskiva och den andra på ovansidan. Då man rörde den undre, flyttade sig den övre. Också märkligt tyckte man.

Det fanns mjukplastpärlor, som man knäppte ihop halsband av. Till och med vuxna använde dem, då de fanns i alla färger till och med litet pärlemoraktiga. Min teckning visar ungefär hur de fungerade.

Plastband i många färger fanns, som man flätade nyckelringar av. Mest gjorde man fyrkantiga, men det gick även att få dem kantiga. Jag har sett att barn nu också flätar ihop något liknande.
På bilden är en mini, som är kvar i mitt leksaksmuseum.

De här plastbitarna gick också att bygga med. Precis samma  ide´har jag i trädgården, fast i betydligt större format. Man bygger ställningar för att lägga nät över jordgubbarna.

Mer leksaker skrev jag om 9 september 2012. Och jag har ännu mer. Så länge jag har plats, behåller jag mitt egna museum.