fredag 15 februari 2013

Lekar - på skånska






 Det är inte bara leksaker man minns. Alla lekar.



Hoppa hopprep.
Det kunde man göra ensam.
Man kunde hoppa två med samma hopprep.
Man kunde hoppa långrep. Det engagerade hela skolgården.
 Man hade ett flera meter långt rep, två vevade och resten hoppade in. 
Antingen rätt (då repet kom uppifrån) eller avigt (då repet kom underifrån och det var litet svårare).
Man kunde också hoppa med två långrep - dubbelrep. Två vevade så repet blev som en elvisp. Litet svårare.



Kasta boll. Man kastade på husväggar eller på speciella bollplank. Och man hade olika svårighetsgrader. 
Kasta med en boll, två eller tre eller flera. För mig blev det inte mer än två bollar.
Man skulle också kasta efter ett visst schema "ettan", "tvåan" osv. Ettan var bara att kasta mot väggen och fånga. Sedan steg svårighetsgraden med klappar i luften , under knät, snurrar osv.
Varje vår köpte/fick man ett litet bollnät med tre bollar. Ljusblå, rosa och ljusgul. De var i gummi, men sämskskinnsmjuka. I slöjden fick man virka bollnät.







Ta-band, sa vi i Skåne. Med ett band gjorde man olika "figurer"  ("brevet", "vaggan", "fisken på fat" osv) och så fick någon "ta" dvs ta över figuren och göra en ny, som någon annan fick "ta".



Hoppa gummiband (fast det blev sedemera hoppa Twist). Ett långt gummiband som två personer stod i och en tredje hoppade. Även där var det olika svårighetsgrader.

 

Hulahularing eller rockring. Har försökt nu, men de måste vara mycket tyngre nu, för ringen bara ramlar ner på fötterna.






Man rörde sig alltså mycket. Alla var smala. Läsk fick man bara vid alldeles speciella tillfällen. Och då fick man dela med sin syster - 151,5 ml var. Rättvist måste det vara. Var man mer törstig, fick man dricka vatten. Det var hårda tider. 

Men det fanns även stillsamma lekar förstås.



Samla och byta bokmärken (fast i Malmö sa vi "stycken").  Glitter, änglar och babys var populära.
Man hade också anteckningsböcker, som man vek sidorna i, så det bildades fack. På det sättet kunde man byta bokmärken. Men det kunde också bli "bom". Det var spelets regler. 
Jag har gett bort mina bokmärken och bokmärkesalbum.



Servietter samlade man också. Ofta i en skokartong. De bytte man också. Allra finast var "rispappersservietter" - de var florstunna.
Serviettsamlingen finns inte heller kvar. 

-Eller kanske har jag börjat igen. Jag tycker om att köpa servietter med fina motiv. Inte alltid går de att passa in i dukningen.   



Och filmstjärnor förstås. Det har jag kvar en packe. Här är ett urval.

  

Och så skrev man verser i varandras poesiböcker.





Till exempel den här:

Flickor små, rara då
tusen riksdaler för två
Pojkar inte så dyra 
två öre för fyra. 


 

3 kommentarer:

  1. Du är rolig du... rena nostalgikicken... twistband, hopprep och en del andra kul minnen... poesibok och filmisar... och bokmärken :) Jag har ett enda bokmärke kvar - kunde inte skiljas från det när min lillasyster tog över samlingen - har det liggande i någon låda, tror jag... Mina filmstjärnefavoriter var Roy Rogers med hästen Trigger, Audrey Hepurn, Lassie, Elvis, Tommy Steele... ja det var nog många fler, men de har jag glömt :)
    Hade en bok som hette "Mina vänner" minns jag - där fick lekkamraterna skriva om sig själva... vad de ville bli, vad som var godaste maten, favoritämne i skolan o.s.v...
    Kul intiativ det här - riktigt kul!
    Önskar dig en riktigt skön helg!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Kul att du skriver om sånt som var poppis när vi var yngre. Jag minns allt du skrev om och jag tror också att det är nåt fel på rockringarna idag. De funkar inte alls som förr i tiden. På fritids visade vi ibland lite gamla lekar för barnen och det uppskattades mycket. De gamla lekarna är fortfarande gångbara. Ha en skön helg.

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Nostalgi!Rolig vers!Men man kunde också få vers i poesi boken som löd:Kom pojkar köp lotter,högsta vinsten Thorstens dotter!

    SvaraRadera