Om kroppen

Jag läste en rätt negativ vers om åldrandet och ensamheten. Även om det är så det kan vara.

Att bli gammal är inte kul,
man känner sig så ful.
Allting hänger och torrt är skinnet.
Trist är sinnet och svagt är minnet.
Munnen full av köpta tänder
bruna fläckar pryder händer.
Själen gråter och tanken sinar.
Hjärnans celler bort förtvinar.
Reumatismen pinar låret.
Rakt och stripigt hänger håret.
Det är slut på erotiken
ingen vän i viken.
Ögonlock som gardiner
ådror som serpentiner.
Detta är ofattbart, men sant
Puddingen har blivit en gammal tant.

Men så läste jag också en som ser mer positivt på kroppens förfall.





Med åren ökar vi kvinnor i vikt på grund att vi tar emot så mycket information och visdom.
Till slut är huvudet alldeles fullt och då tar resten av kroppen över.
Vi är inte tjocka och feta!
Vi är enormt kultiverade, utbildade och glada.
Så - med start idag: När jag tittar mig i spegeln och ser min stora mage och feta rumpa, säger jag:
Herrejisses, så smart jag är!

Då vi var i Kina, fanns många äldre människor i parker. De rörde sig till musik, gick och målade eller som här...

...man koncentrerade sig på det som var bra, även om man kanske hade en arm, som inte fungerade helt. Man rabblade "huvudet är bra, vänster arm är bra, benen är bra...osv" Att se det friska och inte tänka på det onda eller dåliga. Tänkvärt!

Den blommar! I flera år har jag tagit frön från den här växten i Thailand. Där växer den t ex som häckar. Varje gång har det misslyckats. Men nu har den slagit ut. Jag vet vad Linne´ tänkte, när han gav den namnet Clitoria ternatea, det står i min blombok.