Lätt och lagom

Nu är det dags att plocka bär och frukt. Jag har sagt det förut, men jag är inte så förtjust i bärplockning.

Små och få lingon, många flygfän. Och blåbär hittar jag inte ens.

 

 Havtorn, små och sitter fast. Dessutom är de taggiga. Fick ett råd, att man skulle klippa av kvistarna och lägga dem i frysen. Sedan skulle det vara lätt att skaka av bären. Men hallå!! Nästa år då - då finns det ju inga grenar. Då kan det ju inte bli bär heller. I år blev det bara ½ kaffekopp. Enkelt att plocka direkt från busken.

Rönnbären växer för högt.

Det här är bär i min smak. Stora och lättplockade. Visserligen når jag inte alla, men så mycket behöver jag inte heller.

De som inte äts, blir chutney. Jag plockar plommonen i plastpåsar och skriver på hur många de är. När jag kokar sylt eller chutney, plockar jag upp kärnorna efterhand och håller räkning på dem. Lätt!

Likaså de här. De är stora, lättplockade (inga taggar) och precis i lagom höjd dvs ögonhöjd. Och alla mognar inte samtidigt, vilket är rätt skönt.

Physalis är också smidigt. De är lättodlade. Man tar bara några kärnor från köpebären och stoppar i jorden. Sedan växer de, övervintrar (i garaget i mörker),och till och med frösår sig i trädgårdslandet. Det kan vara lätt att ta bären för tidigt. Pappershöljet måste vara vitt och papperstorrt nästan.

Äpplen är också lagom i storlek. Lätta att plocka. Just Transparent Blanche passar bra till mos. Det ska också vara enkelt. Skär fyra snitt runt kärnhusen. Skalen ska vara kvar - det är mycket smak i skalen (och med röda äpplen blir moset så fint rosa). Lägg äppelbitar i en långpanna i ugnen. Efter en stund är de mjuka och kan köras i mixer med litet socker. Sedan i askar och in i frysen. Ingen kokning och passering inte. Och lättsockrat förstås!

Aroniabär tycker jag också är smidiga. Många bär i varje klase. Lagom plockhöjd. Stoppas i frysen och när man har lust gör man saft eller sylt. Jag har förut tyckte att sylten blivit för "grov" i konsistensen, men när bären varit frusna innan, blir det bra.

Vi äter sylt på filen varje morgon, så jag är glad att det finns bär som är lagom lättplockade.

Kreta

Av Greklands 6000 öar är Kreta den största. Ön är 260 km lång och 60 km bred. 
 Huvudstaden heter Chania numera.

Mest odlas vindruvor, oliver och apelsiner.

Vi besökte en botanisk trädgård uppe i bergen. Den var ca 10 år gammal och anlades efter en brand, då en stor olivodling förstördes.

Där kunde man se både vanliga och ovanliga växter. Det var uppdelat i tropiska växter, kryddor, vindruvor och annan frukt.

60 % av Kreta är berg.

En av alla öar heter Thodorou, som låg precis utanför där vi badade. Det är en ö, dit man bara får åka en dag om året, beroende på att Kri-Kri-getterna på ön, ska fredas.

Eftersom den dagen inte inföll då vi var där, lånade jag bild av Google. Det finns fler getter än befolkning på Kreta. Just Kri-Kri-getterna finns på Thodorou och en del andra ställen på ön t.ex. i Samariaravinen. Ravinen är 18 km lång, vilken vi vandrade i en gång för flera år sedan, så det "slapp" vi nu.

Kanske det bästa av allt. Sitta ute på kvällarna och njuta av mat och dryck. Alltid avslutades med ett glas raki (som är en "restprodukt" vid vinframställning) och uppblandat med honung var det riktigt gott.

Bygga koja

Själv har jag aldrig byggt någon koja, men jag förstår spänningen i det.

Nu har jag sett en koja, som heter duga. Den ligger i Sölvesborg och en kille  har byggt den som 15-åring. Vad månde bliva?

 

Jag vurmar egentligen mer för fjärilar, även om jag tycker att det var en mycket fin koja.

En sällskaplig Amiral

En Skogsgräsfjäril

Påfågelöga på en Fjärilsbuske .. var annars.

Pärlemorfjäril (tror jag), men den gillar Oregano mer.

Ingen fjäril trots så mycket lavendel....

Dom har kanske gått till kojs!

Blekinge

Blekinge är ett fint landskap. Och inte minst Listerlandet, där jag har förmånen att  besöka då och då.
Där finns flera små fiskehamnar, fina trädgårdar och förr fanns mycket minkfarmar där.

De tre sista bilderna, har min systerdotter tagit.  Jag skulle kunna ha dem på väggen, så fina tycker jag att de är.

Blekinge kallades förr iallafall för Sveriges trädgård. Och vilken tur jag hade, det var trädgårdsfest i Sölvesborg. 
Sölvesborg är en mysig liten stad.

Där står Ask och Embla på torget. De är ett riktigt korsordspar förutom att de är "Adam och Eva".

Jag har letat land och rike runt efter ett träd som heter Hjärtnöt. Det är en variant av valnöt, men med hjärtformade nötter. På trädgårdsfesten fanns ett enda sådant. Klart det fick följa med hem på tåget. Bilden visar ett vanligt valnötsträd, som ger massor av valnötter. Det gör både ägarna och ekorrarna glada.

Sådana här nötter ser jag fram emot.

Årets kräftpremiär

Vilken härlig sommar vi haft. Men nu kommer hösten med stormsteg, verkar det.
Plötsligt blir det snabbt mörkt på kvällarna.
Litet regn- och åskskurar.
Tidningsannonser om kollegieblock, pennskrin och skolväskor. Skoldags och hösten är på väg.

Men kräftor hör också sensommaren till.
Ibland när vi lagt i burar, har det varit lugnt och varmt i solnedgången.
Den här gången, småregnade det och himlen hade grå hotfulla moln.
Men allt gick bra, utan att regn och åska hann komma.




Morgonen därpå var vädret faktiskt riktigt bra. Men vi pälsade på oss mycket kläder och utanpå alltihop - flytväst förstås.
Egentligen såg vi inte kloka ut. Direkt från sängen, påbylsade, jag med blommigt huckle på huvudet och mannen i mitt liv med keps med texten Vårgårda Betongtjänst (var nu den kommit ifrån).
Vi kunde skrämma slag på folk.
Skulle vi få några kräftor? Vi hade ju bjudit dit folk på kvällen.

 

Men det var ingen fara. Vi fick gott om kräftor. De största sparade vi på och de andra  fick tacksamt hoppa i vattnet igen.

Varje år har jag försökt så dill. Varje år med dåligt eller klent resultat.
Men i år, lyckades jag. Och vilken skillnad i smak, tyckte vi.

En liten tur till Gränna och Röttle med våra gäster, blev det innan kvällens kräftor.


 

Kräftorna smakade jättebra i lusthuset, där vi satt tills rutorna immade igen.

Dagen därpå. En liten diskussion på bryggan efter morgondoppet.

Blommor+bin=frukt och bär

Nu är den tiden inne när man kan plocka bär. Jag gillar inte det, men bären i trädgården plockar jag förstås. Men att ge mig ut i skogen och slåss med blinningar för några blåbär, har jag inte gjort på flera år.

Annars är det behagligt väder att plocka i. En sommar som den här, var det länge sedan man upplevde.

Inte har det blivit så många persikor (beroende på att väggen skulle målas och då fick trädet sina törnar), men SÅ saftiga och goda.

Här är ett klarbär, som jag fotograferade innan vi åkte till Åre. När vi kom hem, fanns inte ens ett enda kvar.

Jag har litet trädgårdshallon, men dessa är från det vilda.

Trädgårdsblåbär, som inte är riktigt mogna. Lättplockade och inte så många.

Bilden är tagen för ett tag sedan. Björnbären är delvis mogna nu. Stora, svarta och taggfria.

Utan de här, skulle det inte bli några bär och frukter. Just den här blir det ju ingen ätlig frukt på. Men vacker är den.

Inte heller den här, blir det något ätligt av.

Samma här.

Likadant här.

Men det är mycket fint att glädja sig åt, så här års.

Om kroppen

Jag läste en rätt negativ vers om åldrandet och ensamheten. Även om det är så det kan vara.

Att bli gammal är inte kul,
man känner sig så ful.
Allting hänger och torrt är skinnet.
Trist är sinnet och svagt är minnet.
Munnen full av köpta tänder
bruna fläckar pryder händer.
Själen gråter och tanken sinar.
Hjärnans celler bort förtvinar.
Reumatismen pinar låret.
Rakt och stripigt hänger håret.
Det är slut på erotiken
ingen vän i viken.
Ögonlock som gardiner
ådror som serpentiner.
Detta är ofattbart, men sant
Puddingen har blivit en gammal tant.

Men så läste jag också en som ser mer positivt på kroppens förfall.





Med åren ökar vi kvinnor i vikt på grund att vi tar emot så mycket information och visdom.
Till slut är huvudet alldeles fullt och då tar resten av kroppen över.
Vi är inte tjocka och feta!
Vi är enormt kultiverade, utbildade och glada.
Så - med start idag: När jag tittar mig i spegeln och ser min stora mage och feta rumpa, säger jag:
Herrejisses, så smart jag är!

Då vi var i Kina, fanns många äldre människor i parker. De rörde sig till musik, gick och målade eller som här...

...man koncentrerade sig på det som var bra, även om man kanske hade en arm, som inte fungerade helt. Man rabblade "huvudet är bra, vänster arm är bra, benen är bra...osv" Att se det friska och inte tänka på det onda eller dåliga. Tänkvärt!

Den blommar! I flera år har jag tagit frön från den här växten i Thailand. Där växer den t ex som häckar. Varje gång har det misslyckats. Men nu har den slagit ut. Jag vet vad Linne´ tänkte, när han gav den namnet Clitoria ternatea, det står i min blombok.