onsdag 16 januari 2013

Pälsludd överallt.




Jag har sytt en väst av en pälstygbit jag hade kvar. Pälstyget är så kattungemjukt, ser ut och känns som riktig päls, av vilken sort vet jag inte. Kanske snöleopard eller lo.
Men vad det skräpar. Det finns pälsludd precis överallt. Så jag har bestämt att det blir nog ingen körsnär av mig. Det får vara slut på pälsar.











Vi har fått ny fin snö och det är vackert ute. Men så kallt att man behöver päls är det inte. Och hade det varit det, hade jag ändå inte haft någon.



Ser ut att kunna bli en vacker dag. Fast det bet ordentligt i kinderna under morgonpromenaden.



Även små hundar kan frysa och bli våta. Om de till exempel sitter i en cykelkorg.


Cykelkorgsväskan är sydd i galon och fodrad med fleece. Ett lock över kroppen med ursparning (där jag ritat prickar) för huvudet. Tampar att fästa väskan med i korgen samt knäppanardning för locket.



4 kommentarer:

  1. Känner igen det där med pälsludd. Jag fattar inte att det kan finnas överallt när man bara sitter på ett ställe och syr. Västen blev jättesnygg! Har du dragkedja fram? Ha det gott.

    SvaraRadera
  2. I Lappland kanske man kan behöva päls om man arbetar ute på fjället. Men då är det ingen lyxartikel utan en överlevnadsdräkt. Och om det vore kriteriet är det inte många som behöver päls....

    SvaraRadera
  3. Den ser mysig ut din pälsväst... mjuk, mjuk...
    Har ingen päls jag heller, men en varm och skön jacka sedan då jag jobbade i ett fryslager...
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack för bild och beskrivning. Jag ska försöka mig på en sån.

    SvaraRadera