Mossa, mossa, mossa...

Har man mycket mossa, kan man göra en sådan här liten nalle. Denna har jag dock inte gjort själv. Jag bara bättrar på kostymen litet då och då. Han blir uppvaktad av fåglar, eftersom han sitter utomhus. De tar ibland med sig litet av hans "hull" och hans hönsnätsskelett tittar fram.

Andra djur vi har haft under årens lopp är:
En vandrande pinne, som blev hundratals. Vandrande pinnar är inga livliga djur. Den skred sakta fram på en gren i sitt akvarie och gungade ibland till litet grann. Några ggr ömsade han skinn och blev väl som längst ca 1 dm. Men lika slank om midjan hela tiden.
Han åt blad och då blev det utkomster. Vid ett tillfälle, vid städning av akvariet, hade han/hon även lagt ägg. Alltihop hamnade i papperskorgen, som var tanklöst.
En dag var väggarna fulla av småstreck inte mycket mer än 1 cm långa. En del hade även hittat krukväxterna. De är som sagt inga snabba djur, så infångandet gick rätt fort.

En liten dvärgkanin, vid namn Steken (det var aldrig tänkt att han skulle bli just det och blev det inte heller). Han var jättesöt och mjuk. Dottern hade en kaninmössa, som enligt de vi fått kaninen ifrån, sa att det var ett par mostrar till Steken, som fått släppa livet till för. Steken var ibland pigg på kel, men inte alltid.
Steken sprang fritt emellanåt, under uppsikt, så han inte skulle äta på sladdar. Men en gång hängde två skjortor på tork på lagom höjd för honom. Båda skjortornas manschetter naggades i kanten.
Så småningom fick han komma till en familj med en kaninhona och där blev han pappa några ggr. Så då fick han ett trevligt kaninliv.

Två grodor och en snok, hade vi en gång. Inte samtidigt, vilket nog snoken annars hade tyckt om. Grodorna hämtades i en damm och där lämnades de åter efter ett tag. Snoken hittades i skogen. Och den försvann då farmor skulle vara barnvakt en gång!!!

Nu har vi fiskar som vi har bra koll på. I trädgården har vi rådjur och harar som vi inte har det minsta koll på.

I flera år hade vi besvär med mullvad. Den ställde till mycket förtret. Trots sork/mullvadsskrämmor, som den bara grävde upp, vitlök, fiskrens, calciumkarbid mm i gångarna, grävde den friskt vidare. Fällorna begravde den i högar. Mängder med vatten sprutades det i gångarna, som bubblade upp på massor av ställen, men mullvaden störde det inte.
Tills en dag i somras. Då den äntligen fastnade i en fälla. Trots att den grävt upp hela trädgården och ställt till så mycket, var det nästan synd. Den var så rund och go, med valkar på sin tjocka mage. Och den mörkgrå sammetsblanka pälsen.
Men varför stannade den inte i skogen!!!