Djur som talar tyska och italienska

Under vår resa såg vi förstås mycket växter, men även en del djur.
Det blev litet mycket om resan i några inlägg, så nu kommer djuren för sig själv.

Förutom fåglarna, såg vi hästar, kor, alpackor, getter, fjärilar, ödlor och ormar.

 

En helt vanlig ödla.

En liten orm, ja den var faktiskt inte stor, låg mitt på trottoaren. Det står i böcker och på nätet, att huggormar har ett tydligt zickzackmönster. Denna var mer parkettgolvsmönstrad. Kanske ett italienskt mode om man är orm..

En jättesnigel i parken, för att skrämma bort andra sniglar kanske?

 Det hade inte lyckats helt, för det fanns även rödbruna sorter.

Ett gäng sköldpaddor bildade en installation, eller så låg de bara och lögade sig i solen. Titta så gulligt de spretade med tårna!

 

Rätt stora fiskar som simmade på väldigt grunt vatten intill stranden. Man skulle nästan kunna ta dem med händerna. Tydligen är arten ätlig och serverades på restauranger.  Bara att sticka ut metspöt genom restaurangfönstret och få pinfärska råvaror. Fisken heter Lavarello och är en sik-fisk.

Berg och dalar. Etapp tre.

Så nådde vi då Comosjön.

 För två år sedan var det Gardasjön som fick ett besök.  Det var ganska likt, men Comosjön var litet mindre turistiskt, upplevde vi.

 Villa Maria hette vårt boende. Ett hus från femtiotalet med inredning från den tiden.

Våra stora balkong med utsikt över sjön.

Det blev en kollossal massa bilder på där vi bodde. Men vi såg även annat.

Vi åkte en del båt på sjön Como. Man kunde köpa dagsbiljett och åka som man ville. Det fanns många fina platser att se.

Villa Carlotta är en park som började byggas 1690 av en okänd arkitekt.

Parken är stor, cirka 70.000 kvm. Mängder med bland annat kamelior, magnolior, rododendron i det oändliga.

Vi orkade inte igenom hela parken, men såg mycket fint.

Sett från vattnet.

En fin strandpromenad, precis som vid Gardasjön.

 

Berg och dalar. Etapp två.

Så blir det alltså ännu mer bilder från vår resa..

 Nästa stopp på vägen, blev San Ciriaco. Ett ställe som låg mitt bland alla vingårdarna i Valpolicellaområdet i norra Italien.










 

Här skulle jag haft bild på en liten traktor med liten gubbe på och på släp en överlastad vagn med vindruvor. Men ingen fastnade på bild, trots att de inte körde speciellt fort.
Och vem skulle kunna köra fort på en sådan liten väg?

 Sharonträd fanns det litet här och var. Just detta stod i vårt boendes trädgård. Måtte inte vårt bli lika stort. Förutom det, växte det fikon, nerium, smultronträd, rosmarin och lavendel.

Här bodde vi också bra och mysigt.

En del vingårdar fick besök.

Olivodlingar fanns det också varvat med vingårdarna..

Det här verkade vara en rikbärande sorts chili. Den måste prövas nästa år.

Det var inte långt till Verona, så vi var hos Julia en stund. Men att få en bild var inte lätt. Alla skulle tafsa på henne i ett. Inte konstigt att hon blivit blanksliten.

Fortsättning följer för det finns massor av bilder kvar. Detta var bara etapp två.

Malcesine

Vi började med ett besök i Sirmione. En gullig stad, som vi besökte för två år sedan, då vi var på bussresa till Gardasjön.

Men målet var Malcisene. Även där var vi för två år sedan och fastnade för staden med många trånga gränder.

Bilden som vi tog för två år sedan, fast här i kvällsljus, är den som är som huvudbild på bloggen.

...där små citroner gula växa uppå strand.. - nej, stora citroner säljas uti hamn.

Gardasjöns äldsta skepp Siora Veronica från 1926-27 (inte så lastgammalt?). Körde turer på sjön med turister.

Väldigt många av byar/städerna hade fästningar. Den här i Malcesine.

Litet blommar piggar alltid upp.

Att det ska vara så svårt med fikon. Här växte de som bara den - i gruset.

I vattnet precis intill husen, simmade rätt stora fiskar (Lavarello). Varför hade jag inte metspö med?

Mycket fint att titta på.

Och ännu mer.

Det var det sista om Italienresan. Vi hade väldigt trevligt och hade även tur med vädret. Sista övernattningen var i Tyskland och då hade vi frost på bilrutan.

Ute på andra sidan

Javisst kom vi ut igen efter en stunds mörker.
Då väntade slingriga vägar i flera timmar. Hårnålskurvor, bilister, motorcyklister och andra cyklister. Mycket att hålla uppsikt på.

Framåt kvällen var vi framme i Cavalese.

Först skulle vi titta på där Marcialongaloppet går. I min enfald har jag trott att Marcialonga var en plats. Inte alls. Det betyder ungefär "den långa marschen" ( 7 mil som "marscheras" på skidor ).
Men nu har jag sett både start och mål.

Här i Moena går starten.

Och här i Cavalese är målet.

Nu fanns inte minsta spår av skidlopp. Stora fält fulla med höstkrokus fanns istället.

Cavalese var litet gulligt. Utsikten från hotellet. Mysig säng vi sov i. Smala mysiga gator och torg.

Skidloppet går delvis genom byn. Det syns så smalt det är. Man åker så nära att man kan se in i husen medan man kör förbi.

Just i Italien var inte vår medhjälpare i bilen, riktigt på bettet. Hon föreslog små smala gator (knappt plats för en bil) och en gammal fallfärdig bro. Men vi kom rätt och jag tror att hon tänkte att vi skulle få se något pittoreskt också. Inte bara komma fram.

Dagen därpå åkte vi först till staden Garda vid Gardasjön.

Gardasjön ligger i norra Italien. Sjön är 51,9 km lång, 16,7 km bred och är som djupast 346 m. Mycket vattensporter på sjön. Fina promenadvägar runt och massor av små mysiga städer/byar.

I Garda kom vi en marknadsdag, så det var mycket folk och bilar.

Vi åkte vidare när vi suttit vid vattnet en stund.



Vi åkte högt upp i bergen på slingriga vägar till en vingård. Där hade vi bokat rum över natten. 

Mysigt inrett. Frukosten uppdukad på det långa skåpet.

Vi satt och provade viner och njöt av det fina vädret till sent på kvällen.

Litet närproducerade viner köpte vi förstås med hem. När vi dricker dem hemma - är de närproducerade då också?

 Nästa inlägg blir sista etappen på vår resa. Åter till Gardasjön.