Julrött och Lucia

                           Idag har vi Lucia i vita kläder.

Och igår började det snöa.

Vitt och rött går ju bra ihop, så då blir det en kombination av ett fotofärgtema.



Ett mer passande fotofärgtema än julrött just nu kan det väl inte bli.

Rött är inte min färg, men litet rött har jag ju ändå. Se ännu mer rött hos Charlotta.

Idag, den enda dagen på året, tar jag på mig lusseörhängena.

Mozart med mera

Wolfgang Amadeus Mozart 1756 - 1791 föddes i Salzburg. 

 Han var ett musikaliskt underbarn. Han gifte sig och fick sex barn, men hans liv blev kort. Kanske tur att han började tidigt.

På samma gata en stor kyrka insprängd i berget.

Hus, dörrar och gator rikt julpyntade.

På julmarknaden fanns mycket pynt, men snön fattades dock för att få den riktiga julstämningen.

Vi bodde i BadGastein en bit ifrån Salzburg. Ett hotell där ingenting fattas. (Smörblommor att bre smörgåsarna med).   Väggarna fulla av fotografier på kända personer och kungligheter som bott där.

På vägen mellan BadGastein och Salzburg ligger Kehlsteinhaus, där Hitler bodde och filmen Örnnästet spelades in. Det ligger 1834 meter upp och man tar sig dit genom hiss genom berget. Nu är det museum och turistanläggning.

Utsikt från vår balkong.

Mer utsikt. Man ser att det inte är så mycket snö.

En och annan Mozartkula blev det förstås.

Födelsedagsfirande i Salzburg

Igår kom vi hem efter några dagar i BadGastein. Vi har bott och ätit bra.

Julmarknad i Mozarts hemstad, Salzburg. Mycket änglar, granar och glitter. Och gluhwein.

Det var inte mycket snö, men på några tusen meters höjd, gick det att åka. I 10 minus och snöstorm. Det erbjudandet hoppade jag inte på.

Det var inte heller jag som fyllde år.

Någon som lyckats bättre med pepparkaksbaket än jag.

Och redan klätt granen.

Kolsvart

Charlotta föreslår kolsvart som veckans färgtema. Det är svårt att hitta riktigt kolsvarta blommor. De är ofta bruna eller mörklila. Sedan är det svårt att få även de svarta, helt svart på bild.

Trots många bilder, var det svårt att få till den sammetssvarta petunian på bild.

Den bästa bilden är denna.

En vädd som var riktigt svart, men inte heller den är svart på bild.

En nästan svart akleja. Mot den blå himlen.

Mot himlen i fina färger, är trädet helt svart.

 Titta gärna på mer svarta växter hos Charlotta.

Klockranka

Jag är väldigt förtjust i klockrankans blommor. Trots att jag nästan varje år försökt odla, har det aldrig blivit några blommor. Och just därför är bilden lånad.

 I växthuset har klockrankan vuxit sig rätt stor. Så i år tog jag en stickling. Den fick stå både länge och väl i vatten. Men till sist blev det rötter.
Och den blev planterad i jord och ställd i sovrumsfönstret.

Gissa vad som hände! När persiennen drogs upp, följde även den lilla sticklingen med upp. Och hängde uppe i luften.
Det var väl ingen bra början. 

Men sticklingen fick komma ner i jorden igen och än ser den ut att ha klarat luftfärden.

Fortsättning följer nästa sommar. För då ska den väl ändå blomma?


Och nu väntar jag på apelsiner till jul. Nej, så dum är jag inte. Men när jag tog in min apelsinplanta var den full av kart.
De ramlade förstås, men ganska snart började den blomma för fullt.

Hela rummet doftar av alla blommorna.

Nu återstår det att se vad det blir av detta. Ett år fick vi små apelsiner så det räckte till ett par marmeladburkar. Som de var dög de bra som ekologiska citroner, för de var rätt sura.

Drastiskt - ett fototema

Linda har föreslagit drastiskt, som fototema. Nej, där går jag bet.
Jag har inte sågat ner alla träden, inte asfalterat hela trädgården eller krossat växthuset.
Jag får helt enkelt avstå denna veckan.


Eller vara så drastisk, så att jag tar med alla rosbilder jag har, fast de flesta inte är från min trädgård.

Fast det var kanske inte så drastiskt, men då fick jag visa mycket bilder iallafall.
Se mer hos Linda.

Vad man åt och drack..

Jag hittade ett års prenumeration på Allt om Mat från 1974 i mina gömmor.

Väldigt rolig läsning. Jag kände mig som Historieätarna, fast jag bara tittade på bilder.
Och vad alla var smala!! Kvinnorna hade stora lockar - säkert efter stora papiljotter.
Männen hade väldigt slimmade skjortor.

Maten var vad jag skulle kunna laga nu också. Rätt mycket syltor, pastejer och pateer, som jag dock inte  lagar.

En fin bjudrätt var ibland inbakad oxfile, men även inbakad kassler.

Jag hittade ett recept på syltade vindruvor. Det hade jag behövt i år, när jag fick så mycket vindruvor.

Chili, vitlök och Fetaost verkade ganska nytt och inte riktigt anammat.
Någon undrade hur de nya äggformade tomaterna smakade.

Vad förvånade mig, var att det verkade som kaffebryggaren också var ganska ny. Det stod att den sparade ingen tid, blev inte varmt och alla kannor kunde man inte ställa på plattan!!! Man skulle tänka sig för innan man köpte en sådan!
Jag minns att det fanns en form av kaffebryggare som hette Don Pedro. Och jag tror att ide´n var samma som perkulator, som vi har nu.

En hel del annonser för vin och likörer, men inga vintips till recepten. Annars finns det i varenda tidning nu, vad man ska ha för vin, vad det kostar, vad det smakar och var det är ifrån.

Men recept på hur man gjorde vin fanns.


Kanske för att jag läste gamla recept, kom jag på att förr gjorde jag ju alltid pepparkakshus. Och blev sugen på att göra det igen. Inte så lätt faktiskt. Kristyren flödade över alla kanter.