Om Linne´inte var så förtjust i kräftor (eller om han inte tålde dem), så var nog Karl Axel Karlfeldt mer glad i dem. Han diktade:
Det dukas i lövsalens högvälvda rum
Och lyktorna lysa och kvällen är ljum.
Det susar i dillåkerns mäktiga kronor
Och kräftfaten rågas med romstinna honor.
De smakade alldeles perfekt. Mmm och slurp slurp.
 | |||
| Dagen efter frukost med utsikt över sjön. |
 | ||
| Och solen som glittrar i vattnet, fast det framgår inte riktigt av bilden. |
Kräftbilden ser verkligen aptitlig ut...som kom den från en mattidning. Fast jag hade nog ändå väntat till dagen-efter-frukosten. Tänk att få äta frukost och ha en sådan utsikt! Jag har sagt det tidigare...du bor sagolikt vackert! Kram
SvaraRaderaSåg just filmen om rymlingen. Fick du fast honom/henne?
SvaraRaderaKanske en blyg kräfta på filmen?
SvaraRaderaTänk, att fiska egna kräftor. Jag smakade färska en gång för att de skulle vara så mycket bättre. Tyvärr inte dessa för lagen var alldeles för salt :(
Tack för inbjudan.....ja, det hade varit trevligt att vara med på er fest och träffa er båda :)
SvaraRaderaMmmm... mums... och så vackra de är där de ligger på fatet - röda och granna :) Rymlingen hade stora klor... klarade den sig från grytan... eller?
SvaraRaderaHärligt med frukost utomhus vid sjön - och vilken tur med vädret!
Ha en trevlig helg!
Kram