Faderallanlej

Det var en gång en mus, som hette Klas
Och han var alltid bjuden, när det var stort kalas
Det bästa som han visste, var att roa sig
Nu tar nog ingen miste, det handlar ju om mej
Faderullanlej


Vi har inte alls bjudit in till något Faderullanlej, men de små mössen kommer ändå.
Egentligen har de inte gjort så stor skada, mer än att de smutsar ner. 
Ett år hade jag sått kärnor från ett fruktträd i Frankrike. Dagen efter vara alla kärnorna upptagna och uppätna. Och jag som aldrig fick veta vad det var för frukt ens. Det har jag svårt att glömma.

Det är säkert skogsmöss vi har. Förstår de inte att det är i skogen de ska bo?
Jag kan förstå att det är kallt och snöigt i skogen, men jag vill inte ha dem i uterum och på vind.

I vedbon kan de få bo i och eventuellt i komposten (ja, det gör de redan). Men det är väl inte tillräckligt komfortabelt.

Jag tycker att möss är söta och vill inte fånga dem i fälla. Men vi gör det. I julas gillrade vi med julskinka. De rörde inte den.
 Annars snappar de åt sig från fällorna, men skinkan var kvar. Vi tyckte skinkan var jättegod.

Då kunde man tänka sig att mössen tagit slut.

Men igår efter några timmar, när det var gillrat med russin, hade det fastnat fyra stycken. Varav en näbbmus. Näbbmus är mer släkt med mullvad och igelkott, än med möss. Men de vet de kanske inte.

Jag tycker att möss verkar smarta, men de som fastnar i fällorna, lär vara de dummaste, som skickas fram. Tänk att vi har så mycket dumma möss i väggarna!

Det var frestande att sätta in en söt musbild, men det fick bli en mössbild istället.