Då man var ung och fräsch använde iallafall jag mer smink då, än jag gör nu, då jag bättre skulle behöva det.
DÅ: Turkos ögonskugga. Eyeliner i svart. Kakmascara med miniborste, som man blötte och körde runt i kakan. Sedan målade man på länge och väl. Det blev sotigt och bra.
På kvällen penslade man ögonfransarna med ricinolja!! Det var en beprövad huskur. Och visst hjälpte det. Nu penslar jag inte längre och har inte alls lika långa ögonfransar.
Brunkräm. Märke? Nej, helt enkelt brunkräm.
Läppstift. Alla hade Shangtung 23, oavsett om man klädde i det eller ej. Det var ljust rosaaprikos.
Sedan kom Pond´s Peppermint, som jag gillade ännu mer. Det var ljust ljust rosa med litet glitter och smakade pepparmint. Det kylde litet på läpparna. Coolt!
En period var det mycket tupering och spray, men det var egentligen inte jag. Sedan kom långt rakt hår med lång rak lugg, som hängde ner i ögonen.
Twiggy var idolen.
På lördag eftermiddagarna kl 15, lyssnade vi på Tio i topp på radio. Förfest var inte uppfunnit då. Det var tillräckligt festligt att prata om killar och försöka spela in på rullbandspelare, bitarna från radion. Helst skulle man ju inte få med mentometerljudet och prat i låten.
Då hade man stora papiljotter med piggar på. Och så bättrade man på med kakmascaran. Det kunde aldrig bli för mycket.
Jag minns mer lördagseftermiddagarna med Tio i topp med bästa väninnan, än lördagkvällarna.
NU: Grå ögonskugga. Eyeliner hade jag gärna haft, men den har en tendens att inte hamna rätt, så det har jag skippat. Mascara Lash Elastic Extension.
Brunkräm, nej. Men hudkräm Loreal Triple Active Day. Borde kanske varit något Anti-Wrinkle i, men det kan jag inte se att det är.
Läppstift, nej. Cerat eller ofärgat läppglans.
 |
| Inte mina läppar. Inte mina tänder heller. Tyvärr. |
Håret är inte lika tjockt men minst lika rakt och hänger i ögonen nu också.
Låter det tråkigt? Nej, inte alls. Även om jag gärna hade varit litet mer Twiggy-lik.
Jag är frisk (tror jag), kan gå, tala och tänka. Och jag är inte ensam.
Musik kan jag spela när jag vill.
Vilket toppeninlägg!!! Jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Visst var lördagseftermiddagarna med bästisen det bästa på hela veckan. Jag trivs också som jag är nu, men det är klart det hade inte behövt vara så mycket av mig.
SvaraRaderaHåller med Gunnel i allt!
SvaraRaderaDet var 60- tal och vi var ett tjejgäng som höll ihop i många, många år... på lördagarna träffades vi hemma hos någon av oss... lyssnade på tio i topp och målade fransarna så svarta...! Favoritband var Beatles, Tages, Hollies, Hep Stars... javisst ja... Animals, Donovan... ojojoj... de var säkert många fler, men just nu kommer jag inte ihåg... åldern du vet :)
Tack för dina nostalgiska inlägg, som får de grå hjärncellerna långt, bort i nacken att börja kvickna till...