Söta, sötare, sötast

Smultron - de vita är sötast

Dotterns kanelbullar - mycket godare än mina

Stevia - supersupersött. En växt som inte många verkar känna till. Men numera kan man köpa plantor i större växtvaruhus. Och det finns frön (fast då kallas den Sötflockel). Dessutom har jag sett att man säljer Steviapulver i vanliga mataffärer.

Vad är det då som är bra med Stevia?  I Japan har man använt det i 40 år och där står Stevia för 50% av sötningsmedlen.
Inga kalorier - bara det är väl ett försäljningsargument.
Stevia påverkar inte blodsockret, har GI (glykokemiskt index) på 0 och kan alltså användas av diabetiker.
Det tål uppvärmning.
Vad är då nackdelarna?  Man anser i USA att det inte är säkert. Men sötmedelsindustrin kämpar säkert emot för att det ska undersökas. Men i kosttillskott är det godkänt och som sagt, det säljs i vanliga mataffärer.

Själv har jag två plantor (den ena köpt i år och den andra övervintrad (inomhus). Jag har klippt av blad och torkat. Jag har försökt baka på det. Paj t ex har gått bra, men muffins och mjuka kakor har jag inte lyckats så bra med. Men det är ju så mycket annat man sötar, så det finns nog många möjligheter.

Stevia kommer från Sydamerika, där den växer vild mellan Brasilien och Paraguay. En indianstam, Guarani, har använt den i flera århundranden. Där ansåg man att den hade positiv effekt mot högt blodtryck, mot diabetes, trötthet, tandproblem och infektioner.

Och viktproblem borde det också ha en effekt på, eller?

Jag fortsätter min Stevia-odling, så får vi se vart utvecklingen leder.

En Steviaglass kanske någon gång.