torsdag 5 februari 2015

En hårig historia



Jag liksom många andra sitter och  bläddrar bland sina gamla bilder. Om snön har jag skrivit, om blommor känns inaktuellt. 
När jag hittade litet prylar bland mina bilder, fick jag ett uppslag.


Hår har jag bestämt aldrig skrivit om.
De flesta människor har en del hår på huvudet. Innan det faller av på grund av ålder eller sjukdom, har man ungefär 80 000 - 160 000 hårstrån på huvudet. Cirka 100 faller av varje dag.
Håret växer ungefär en centimeter per månad.


Jag har läst någonstans att de som har lockigt hår, har mer platta hårsäckar. Och de med rakt hår har runda. Mina måste vara perfekt runda, om det stämmer.

Hade man rakt hår, fick man använda papiljotter och då kunde man tala om "att lida pin om man ville vara fin". Stora papiljotter med piggar på. Google hade inte någon bild på de jag hade. Mina var vassare än dessa. Och hade man långt hår, fick man sova med dem för att håret skulle torka.

Blont hår, som jag har, har 17-51 micrometer i diameter på håret. Andra hårfärger har oftast tjockare strån.
Håret på huvudet heter terminalhår. På andra ställen på kroppen har det andra namn.




Hair var en hippiemusikal som kom 1967 och spelades första gången i Sverige 1968. De som skrev hette James Rado och Gerome Ragni och musiken var av Galt McDermond.
Den fick mycket kritik då. Den ansågs för frigjord och artisterna var ibland helt nakna. Men jag och de i min ålder som såg den, tyckte den var jättebra. Musiken  tycker jag fortfarande om.





En del män, ja de flesta, har mer eller mindre skäggväxt. Det är ofta lockigt av någon anledning.
De bilder jag hittade hade mer med skägg, än hår på huvudet att göra.
På bilden finns en strigel, som jag tror man slipade rakblad och rakknivar med, men jag vet inte hur det gick till.
Den runda saken med öppet lock, är också till för att slipa rakblad. Man spände fast rakbladet och så vevade man och valsarna slipade.

Förr rakade sig alla med rakhyvel och raklödder. Då kunde man behöva en speciell "rakhaklapp". Att döma av initialerna kan detta ha varit min morfars.   Numera använder väl de flesta elektriska rakapparater och då behövs inga mer attiraljer.

Avslutar denna håriga historia med något hårigt från växtriket.

5 kommentarer:

  1. Jättekul inlägg! Jag måste då alltså också ha runda hårsäckar. Visst minns jag de där tortyrredskapen man hade i håret. Att det över huvud taget gick att sova med dem fattar jag inte. Musicalen Hair gillade jag också och har sett den åtskilliga gånger. Vilken fin rakhaklapp du har bevarat.

    SvaraRadera
  2. Precis som dig har jag tydligen runda hårsäckar och fick sova med hemska piggiga saker i huvudet, men man vande sig. Numera har mina strån blivit vansinnigt platta *fniss* eftersom jag permanentar mig hårt och sen får "frisyren" vara krullig. Mycket bekvämt och jätteskönt!
    Dessutom har jag ju numera riktigt mörkgrått hår (riktigt snygg färg faktiskt) så till skillnad mot tidigare supertunna rödbruna strån (babyhår) har jag enormt tjocka strån. Riktigt trevligt! Inget ont som inte har nått gott med sig.....
    Det här med glasögon i sängen beror på att jag läser där varje kväll och dessutom löser jag också korsord - har lite svårt att sova nämligen!
    KRAM


    Susie

    SvaraRadera
  3. Vilket roligt inlägg - det verkar som vi är många som lidit pin. Jag har också kämpat mig genom stickande nätter. Numera har jag kort hår - bara tvätta och torka så är det klart.

    SvaraRadera
  4. Då har jag väldigt runda härsäckar ha ha med mitt spikraka hår! Alltid något och man lär sig något varje dag, det gillar jag! Tack för detta härliga inlägg...
    Kram till dig,
    Titti

    SvaraRadera
  5. Haha... undrar om hårsäckarna ändrar form under en livstid... för när jag var ung hade jag väldigt både tjockt lockigt hår...numer är det både tunnare och rakare...
    Den här veckan är temat sömnlös... citat den 21/2... som du skrev. Har du bestämt dig för att vara med? Ska jag lägga till ditt namn i listan?

    SvaraRadera