Tändstickor

Tänk att efter först 20 år i sta´n, har vi besökt Tändsticksmuseet.

Tändsticksfabriken grundades 1845 av Johan E Lundström. 1847 flyttade fabriken till den plats som numera är museum. Då arbetade brodern Carl F Lundström också med fabriken.

Först tillverkades fosfortändstickan med gul o vit fosfor. Den kunde självantända och kunde tändas då man drog den mot skrovligt underlag.
Dessutom var det farligt för arbetarna att andas in fosforångorna. De fick skador i tänder och skelett.
1844 uppfann G E Pasch säkerhetsstickan, som hade röd fosfor istället för den vita.  Den röda fosforn var ofarlig.
Bröderna Lundström utvecklade den och tillverkningen kom igång 1853. Och på Världsutställning 1855 blev den berömd.

Tändstickor gjordes (och görs) av aspträ. Det är poröst och sög upp paraffin bra, så stickorna brann länge. Man säjer "darra som ett asplöv". Då menade man att det berodde på att löven darrade av rädsla för att bli tändstickor och brinna upp. Det beror nog mer på att asplövets stjälk är litet smalare på ett ställe och därför skakar i vinden.

Besöket var intressant och det finns ännu mer att berätta. Man blev upplyst skulle man kunna säja.

Ska dom klara vintern

Än är det inte riktigt kallt. Därför står mina odlingar kvar i uterummet. Men kylan kommer, det vet man. Och då blir det frost i uterummet också.

Från vänster:Indiskt dunträd (som nu fått taggar på stammen som den ska ha), Bananplantan har blivit 30 cm hög, Storbladig malva, som jag sått från Madeirafrön från en skräptomt, Vindruva, från samma skräptomt,  och främst Papaya av frön från papaya från  mataffären.



Den storbladiga malvan ska få gula blommor och är lik den klockmalva vi har här, fast den är väldigt luden. Ska bli roligt att se om den kommer att blomma.

Lägg till bildtext

Som blommande såg den ut så här.

Den här växten har jag också sått från Madeirafrön, men vet inte vad det är. 


Inte heller vet jag vad det här är. Jag grävde upp en massa små rötter. De jag lät växa blev bara strån. I år har de inte återkommit. Det liknar inte jordärtskockor, men det kanske det är - hypersmå.

                                                                                    

På skogspromenad

Gårdagens skogspromenad var lerig och småregnig. Idag är det blå himmel och skogspromenaden var mycket skönare.

Blött var det förstås på sina ställen även idag.

Både tät skog och gles skog

Blå himmel

Att Tussilago även heter Hästhov, förstår man då man ser bladen som kommer efter blommorna.. De här är i naturlig häststorlek.

Utsikt över Vättern

Litet blåbärsris fick följa med hem. Kanske blir det blad.

Längtar fortfarande

Bläddrar fortfarande i trädgårdstidningar och böcker och längtar efter våren.
 Då vi rensade i bokhyllorna hittade man litet av varje.

  Jag hittade en bild som jag tog på några av mina alster då jag gick på vävkurs. Men jag vävde också hemma.

I det lilla huset satt jag och vävde. Vävstolen gick precis in. (syns genom fönstret).

Nu är vävstolen såld. Mattorna finns kvar, hos mig eller hos någon annan. Alla dukar jag vävt ligger i ett skåp. Den till jul kommer fram, men annars är det sällan de kommer till heders.


Den här helgen hade jag trott att det skulle vara syfestival i Jönköping. Det hade jag helt missuppfattat. Det var sömnads- och inspirationsmässa. Hur man syr BH och plånböcker t ex.
Det var alls ingenting för mig.

Jag får fortsätta drömma om våren.

Ris på flera vis

Orden ris och risigt är negativa.
Man får ris, man mår risigt, en bil är risig osv.

Men den här risigheten är bara fin.

Jag längtar så till våren. Skulle kunna hoppa över hela vintern, jul och nyår. Och vakna upp i mars, som en björn.
Då skulle det här paret ha flyttat in i min trädgård.

Jag satt och bläddrade i trädgårdstidningar och drömde om att nästa år! Då ska jag så det och det och det...Så såg jag den fina bilden på det risiga paret.

Tänk när de här kommer, då blir det snart varm, ljust och skönt igen.

Bakdag

Idag har jag ägnat en stor del av dagen åt att baka. Något som jag tycker är väldigt roligt.

Det är matbröd jag bakar. Krukbröden ser mer roliga ut, än att de är praktiska.

Det mörka brödet är efter ett så säkert recept - har hittills inte misslyckats med det någon gång. Och enkelt är det.

200 gr i en timme

2 dl fiberhavregryn
5 dl vetemjöl
1 dl krossade linfrön
1 dl russin
1 dl grovhackade nötter
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl yoghurt eller fil
½ dl flytande honung
½ dl lingonsylt

Allt bara röres ihop och hälls ner i en smord avlång form. Jag brukar klappa till ytan med blöt hand så blir den slätare.
Brödet är rätt sött, så jag minskar på honung eller sirap. Tar rödvinbärssylt istället, för det är det jag har. Hela linfrön ibland istället för krossade. Istället för nötter, tar jag melonkärnor, valnötter eller andra frön/nötter.
Brödet ska ätas i tunna skivor, gärna med ost på.


Kakor och bullar är jag däremot inte bra på.

De här fina bullarna har dottern bakat. Hon kan däremot det där med bullar.

Snart klart...

Att måla om tre rum, innebär så mycket mer än bara målning.
Bokhyllor och lådor ska tömmas. Allt ska plockas ner såsom tavlor, gardiner, sladdar m.m. Möbler bäras omkring.
Och när en av oss dessutom har ryggskott (inte jag).

Sedan ska allt tillbaka igen. Eller helst inte. Man försöker rensa bort en del. Ska tavlorna upp på samma plats eller inte alls?

En vaniljgul färg blev det på väggen och nytt tyg på kuddar och stoldynor. Kändes roligare än det som vi hade förut.

Jag tänkte försöka måla en eller annan tavla. 
En katt hade jag tänkt, men det liknade mer en tiger som åkt runt i en tvättmaskin på 60 graders programmet. Jag tror inte att jag gör fler försök.



Teckningarna jag gjort för väldigt många år sedan, fick åka upp igen.

Vad man sparar på!! Helt otroligt. Nu blev det en hel del till Erikshjälpen. Hoppas de kan få några kronor för tjocka böcker om byggnadsvård, korsstygnsbroderi, en stor bok om Skara och om Zorn. Bland mycket annat.

Det var två rum klart. Nu är det bara ett kvar. Och datorn kom fram och blev inkopplad. Skönt faktiskt.