Nostalgi

Man börjar nog bli gammal. Jag hittade en keramikfigur häromdagen. Då kom jag att tänka på olika sommarjobb jag hade som ung.


Ett av dem var på Malmö Etuifabrik. Vi var 6 ungdomar som stod vid ett löpande band och satte lock på askar. Det var enformigt, men vi var ju bara där några veckor. Och vid bandet hade vi rätt kul.


På ett stort tvätteri arbetade jag en annan sommar. Det var också löpande band. Det kom heta fuktiga handdukar i en strid ström. De skulle vikas två gånger och sedan for de iväg. Det var heller inget arbete som satt spår. Men man fick blåsor på fingrarna av de heta handdukarna. Det var iallafall ett rent arbete.


Och så målade jag glasyr på keramikfigurer en sommar. Det var på Elbogen keramik, en liten verkstad. Elbogen var det gamla namnet på Malmö.
Man målade figurerna och i botten skulle man skriva Elbogen, rita en trappstensgavel och skriva sin signatur. Arbetet var mer intressant än välavlönat.

Och det var den här figuren som väckte minnen. Jag fick den som present flera år efter sommaren på keramikverkstaden.

I en stor porslinsaffär arbetade jag en sommar. Den var i flera plan och ägarna var ett äldre par. Mannen körde med personal och kunder med järnhand.
Hörde han det minsta klirr, var han genast där och sa "detta är Dagmar och K-E Svenssons porslinsaffär och inte Dalby Stenkross".

Det var flera trappor och en gång tappade vi en hel låda med lampglas. Då blev det inte bara litet klirr. Det tog inte många sekunder, innan vi hörde i trappan "detta är inte....".

Det såldes också nymalet kaffe i affären. Stora hjul stod och snurrade i skyltfönstret. Det var dock ingen sommarvikarie som fick mala kaffet. Det var fröken Andersson, som kom med tunga steg, när det var dags.
 Det var verkligen en kaffeflicka.

Kunder som hade speciella önskemål eller synpunkter, fick sig en avhyvling ibland "kom inte och lär mig någonting, jag är född 1904 på en porslinstallrik".

Arbetet i affären var väl ingen framtidsdröm, men rätt trevligt ändå. Och man såg så mycket vackert, som man tänkte man kunde köpa en dag. Kristallglas och fina serviser.
Jag såg också "mina"! keramikfigurer då och då, dvs med min signatur under.
Jag har fortfarande en vana/ovana att vända på tallrikar för att se var de är tillverkade.

Vet inte om kaffekopparna kom med på bilden. Det bara konstrade. Om de kom med, är det gamla kaffekoppar, som jag fått av en släkting. De fick min mormor då det firades Mors dag första gången i Sverige - 1919.