Det låter kanske märkligt, men det är alldeles sant.
 |
| Min vresroshäck, som jag åstadkommit, men det tog sin lilla tid... |
 |
| Och det är fler som tycker den är fin. |
Det började för rätt många år sedan. Jag ville ha en roshäck runt vårt sommarhus. Eftersom jorden är stenig och mager, fick det vara en tålig sort. Valet föll på Vresros.
Men att köpa rosor till tre sidor av huset skulle bli rätt dyrt.
Jag sår, tänkte jag.
Jag tog frön från nypon på vilda vresrosor. Inte grodde dom. Men som tur är, kastade jag inte sådden. Och nästa vår, kom det pyttesmå plantor.
De omskolades och växte väl inte med raketfart. Men till sist var de så stora, att de gick att plantera på plats. Men det tog nog ett par år.
De inte satt fart förrän nu, men nu blommar de.
 |
| Litet "vasst" arbete behövs varje år. |
 |
| Men också avkoppling på bryggan. |
En stor dos gröna fingrar blandas med en minst lika stor dos tålamod... och vips så har man häcken full :) Bra jobbat och visst är de fina vresrosorna, men oj så vassa!
SvaraRaderaSer skönt ut där på bryggan!
Ha det gott!
Jag är inte förvånad att du lyckades med det omöjliga. Tror inte det finns något som är omöjligt för dig när det gäller växter. Så vackra rosor du kan njuta av nu.
SvaraRaderaKlart att du kan vara stolt över din häck......*fniss*.....
SvaraRaderaMå gott käre vän och vi hörs.
Kram och vink.