Nu BÄR det iväg

Nejdå, jag ska inte åka iväg. Men igår bar det iväg uppför slänten där vi har våra tre äppelträd, vårt mullbärsträd, några vinbärsbuskar och numera ett valnötsträd.

 

Dit går en överväxt trappa. Efter rensning ser man nu trappan. Annars växer det väldigt bra mellan trappstegen.

Inte så mycket vinbär, men ett par kg svarta och litet röda, som ihop med jostabär (svarta vinbär+krusbär) blev till en paj.

Mullbärsträdet, som förra året såg ut att ge upp. Det hade lossnat på något sätt (sork?), men det blev stagat och i år är det massor av bär. Det har björktrastarna också sett. Fast deras ögon egentligen är mer inställda på rött.

Eftersom mullbärsträdet såg ut att försvinna, sådde jag frön (Impecta) i våras och det har blivit några små "träd". De är dock inte lika härdiga som det trädet vi har, men om de har växt upp här, klarar de sig kanske. De ska klara sig i zon 3 och vi har väl 3-4 här. Våra bär blir ungefär vinbärsstora, men på de här ska de bli 3-4 cm långa. Bladen är inte riktigt lika heller.

Sharonfrukterna växer. Sakta visserligen, men växer gör de.

De första vindruvorna är skördade. Himrod, från växthuset. Gröna, söta och kärnfria. De andra som växer utomhus, har inte alls kommit så långt.

Persikorna har börjat rodna och en del faller. Ett tecken på att de snart är mogna. De står utomhus mot en vägg.

 Även persikoträdet höll på att förgås av vissnesjuka, men efter rådet att bygga ett skärmtak över, så har det repat sig.

Och så litet hallon och jordgubbar. Lagom mycket för filen på morgonen.

Min häck har blivit så bred

Det växer bra i år. Lavendelhäcken är yvigare än den brukar vara.

Jag brukar alltid klippa lavendelhäcken runt vårt trädgårdsland. På något sätt hann jag väl inte i år. Och i år är den både hög och bred. Så jag får hoppa över som en hind varje gång jag ska hämta potatis. Den blir nog klippt nästa år.

Den vita (men bara den) har självsått sig litet överallt. Den blåa har egentligen finare färg, men jag gillar den vita också.

Praktlysingen tar också för sig i rabatterna. Tacksam.

Likaså nattljuset. Här har det fått sig en skvätt. Det har vi fått litet till mans.

Digitalis har jag precis överallt, men den får gärna vara precis överallt. Så fin och ståtlig.

Ännu en dahlia, som fått växa i en rabatt. Utan att sniglarna har hittat den. Men till hösten måste jag ta hand om den, så den inte fryser ihjäl.

 

 

 

Underblomman är också en man måste ta hand om innan frosten. Det är också rotknölar. Denna har sitt ursprung från en trappa i Grekland. Men den finns ju här också.

Egentligen hade jag tänkt skriva om min amaryllis som jag hittade i garaget, med knopp i. Fast den ser så ynklig ut, så det blev en massa annat med mer växtkraft.

Det ser ut som jag har fint väder och sitter ute bland blommorna. Nejdå, jag sitter vid symaskinen. Mest.

Lön för mödan

Allt pyssel med frön, börjar ge resultat.

Tre tomater av den gula Lemon Boy, har vi skördat.

De första squashplantorna är uppätna.

Den fina ringblomman som är från "bloggfrö", blommar fint. Hoppas den självsår sig, men jag ska också samla egna frön.

Honungsfacelian, som är vackrare i verklighet, än på bild, är från frön. Det är en gröngödslingsväxt, men humlor och bin är förtjusta i den dessutom. Och jag med.

Av dahliafröna (också bloggfrön) blev det massor av plantor, som fyller rabatter, eldkorg och som jag gett bort. Det blev i fyra olika färger. Den mörkt röda gillar jag själv bäst.

Av en påse vallmofrön blev det en salig blandning. Och flera knoppar är på gång, så det kan bli fler variationer.

Jag brukar inte så egna penseer, men det gjorde jag i våras och de har faktiskt blommat redan i år. Sår man finns det ju ännu mer färger och variationer att välja på.

 

Egentligen är det fantastiskt att små, små pyttefrön kan bli så mycket olika växter. Och till och med träd. Och det kan man fixa själv.
Jag sådde ju även näckros, som kom upp. Men nu är dess saga all. Men vi bor ju inte i Thailand, så man kan ju inte begära att thailändska näckrosor ska växa här.


 

 

Stugväder

Med stugväder, menar jag inte, då man sitter inne i stugan. 
Utan det är då vi åker till stugan, för att vädret är vackert. Vi har bara en halvtimmes bilresa till stugan, därför åker vi ofta bara över dagen. Men nu övernattade vi.

Att sitta ute på kvällen och äta med utsikt över vattnet. Den utsikten är bättre än den vi har i stan.

När mörkret lade sig, tittade månen fram och lyste på vattnet.

Vissa är oftast sugna på ett morgondopp. Det har jag aldrig varit . Men frukost på altanen är jag med på.

Här målar maken lusthuset, fast det syns inte på bild. Att han målar alltså.

Här sitter jag och metar, fast det syns inte heller på bild. Fiskelyckan är dock helt obefintlig. Jag brukar få ihop en massa mört och litet braxar till kräftfisket, men i år ser det illa ut. Och vi är ju snart där -  vid kräftfisket.
Kantarellkorgen är också helt tom. Jag tycker skogen ser väldigt kanatarellig ut, men nej...

Har vi sälar i sjön?? Ja nära på.

 

Även i år behövde bryggan lagas. Förra året tog vi gamla handvävda lakan och sydde rör, som tunna och stenar stoppades i. Och sedan kunde skjutas under bryggan. I år hade vi inga gamla handvävda lakan, som min moster vävde som ogift. Hon gifte sig, men lakanen var aldrig använda, förrän de blev använda vid lagning av bryggan.  Hon skulle visst vad de blev använda till.

Kaffe - med dopp??

Ute på landet i ingenstans, finns det en servering med raw food.  I en lada, eller ute om vädret är fint.

Kanske ett dopp i sjön innan maten?

Eller ett dopp inomhus? Undrar om det fanns varmvatten?

 

Segt, segt, segt...segt

Ja, det gäller förstås datorn. Men även vädret..
Visst glimtar solen fram ibland, men enligt mig alltför sällan. Och visst kommer det fram ett och annat på datorn, men enligt mig för långsamt.
Dock finns det glädjeämnen ändå.

Den tredje färgen bland dahliorna blev solgul.

Och den fjärde blev mörkröd.

Vi hade en eldkorg, som vi bara vågat elda i på nyårsafton då det varit snö ute. Men de eldiga dahliorna passade utmärkt i den och det blev rasande grant.

 

Som blåa ballonger.

Pang så slog de ut!

En vattentung klocka.

Trots dåligt med sol, har det varit finfina solnedgångar. Som den här i lördags. Från restaurangen Sjön över sjön Vättern.

Välkommen värme

Senast jag skrev, var det om första dahlian.
Och andra blev mycket riktigt eldigt röd.

Sedan har det rests i Sverige. Längs vägar med lupinblå dikesrenar.

Ett stopp i Filipstad. Otroligt varmt. Då gäller det att vara ledig, även om det går ut över affärerna.

Och på lördagen var det mycket riktigt vackert väder. Till glädje för alla simmande. Och kanske ännu mer för de som stod på stranden. Där har jag stått många gånger. Och ibland varit blötare än simmarna.

På väg mot målet med ett av målen med denna resan.

Det vill säga - Åre.

Vädret var vackert, men det syns att snön låg kvar på toppen.

Nu är vi åter hemma och vädret är som det brukar. REGN!