Fortfarande en fantastisk historia

13 10 09 skrev jag om en historia som blivit musikal. Jag hade så gärna velat se den. Och har sedan dess hållit utkik efter den.

Om hårfrisörskan från Malmö, som duperade folk och så småningom åtalades hon. Men egentligen hade hon inte fått så mycket ekonomisk vinning av sina fantastiska lögner.

 Om hårfrisörskan Solveig, som kallade sig Carmencita Rockefeller.

Och nu har jag äntligen sett den. 
Vi fick åka till Stockholm igår och såg den på en liten teater.

Carmencita Rockefeller som var släkt både med Rockefeller i USA och barnbarn till kejsaren i Japan. Hennes bror Bing Rockefeller och hon levde ett fantasirikt liv i sju år med societeten. 
Hon var både hjärnkirurg och hade opererat Brezjnev med framgång och var cancerläkare och hade kommit långt i forskningen på ett läkemedel som botade alla cancerformer. Och så vidare.

Egentligen hette hon Solveig Johansson, hårfrisörska i Malmö,  och "brodern" (som var hennes man) Bengt levde på lögner och åtalades i Malmö 1981. Det hade börjat som en lek, men när de såg hur lätt det var, fortsatte fantasierna.
De hade inte haft så stor vinning av lögnerna, så straffet blev inte så högt. Åke, en man som förälskade sig i Carmencita, fick dock betala 25000:- för det "adopterade barn" de hade.
Det hade varit roligt att prata med henne. Hon lever fortfarande och lär vara 72 år.

 

Dagen idag, hängde vi på låset till Trädgårdsmässan i Älvsjö.
Där gick vi runt några timmar. Med lista på önskemål om växter.
Tyvärr hittade jag bara ett av önskemålen.

Den här Alsobian hittade jag en liten, liten , liten kruka av. Men överlever den bara så.

Dessutom köpte vi en Fjärilsranka, som är en bärbuske som är klättrande.

Man kunde ju också lyssna på litet föreläsare. Vi lyssnade på om potatis och om växter som är "omöjliga".
Det resulterade i en bok, som jag tror passar mig perfekt.

 

Köper man en bok får man den signerad, fast jag fick slå upp vad det betydde: Lycka till! betydde det.

Annars fanns det mycket möbler, mat och kläder, förutom växterna. Enligt mitt tycke för litet av växter.

 

Men visst fanns det inspirerande kläder.

Och riktigt trevliga dagar i Stockholm. 

Om ingenting

Idag ska jag skriva om ingenting. Inte på grund av dålig fantasi. Tvärtom går fantasin på högvarv.

Ett hål är väl - just det - ingenting.

Tre hål måste ju vara tre gånger mer. Men ändå - ingenting.

Ingenting förbryllar mig.

 I en liten rabatt såg jag ett hål. Då lade jag på en stor sten.

Efter en stund var det ett nytt hål bredvid stenen. Då satte jag en mullvadsfälla(fast jag tror inte det är mullvad)  i det hålet.

Och sedan dök det upp ett tredje hål.
Dessa hål dök upp mitt på dagen. Sork och mullvad gräver nog mest nattetid.
Som jag har stirrat på  hålen. Men inget huvud av någon sort har dykt upp.
Och detta är rabatten där jag har min lilla lilla buskpion. Rör dom den så...

 Mullvadar och sorkar brukar göra högar.

 Och så gör de gångar. Vår trädgård har ett tunnelbanesystem som nog är väldigt väl utbyggt.

 En dålig film som visar på underjordisk aktivitet.

Men nu måste jag ju visa att jag inte bara sitter och stirrar på ett hål. Häromkvällen var jag ute och åt. Munksjön visade sig i ett magiskt ljus då vi skulle gå hem.


 

Åh vad jag har bläddrat

Jag har massor av trädgårdstidningar. Man kan inte säga att jag samlat. Men jag har ju inte slängt dem heller.

Nu har jag bläddrat igenom dem en sista gång, för att sedan avyttra dem på något sätt.

Visste ni att Allt om trädgård började komma ut 1993?  Dom har jag. Sedan har jag många andra årgångar, dock inte alla.
Så är det Din trädgård, Hus och Hem trädgård och Allers trädgård.

Det finns så mycket att läsa och mycket fina bilder.

 Så vackert! En bild jag tycker mycket om.

 

 

Vilka rötter en del av våra mest oomtyckta ogräs har. Inte konstigt att det är svårt att bli av med dem.

Detta är ett ogräs som jag har i denna trädgården, men ej haft någonannanstans. Det sprider sig lätt. Då man tar det i handen, sprätter det till i handen, av små frön. Annars har det väldigt grunda rötter, men blir lätt en matta om det får hållas.

 Ingen bra bild, men detta är en pepparrot. Vi köpte en bit, som vi hade i matlagningen. Men resten bara låg. Tills jag satte den i en kruka med jord. Den har tagit sig bra, fast jag vet inte vad jag ska göra med den.
Pepparrot kan också bete sig som ogräs om de trivs.

På tal om mat..
 Jag har dessutom ett års prenumeration på Allt om Mat från 1974. Oj vad man samlar. Eller rättare sagt - vad man inte kastar.

 Från det ena till det andra. Nu blommar persikan, under sitt skärmtak.

Vårarbete

Ett par fina dagar med solsken efter några nätter med tre minusgrader.

 All lavendeln är klippt. Fast det inte var så varmt som det borde. Jag har läst att den ska klippas när det är så varmt så man kan vara naken. Då hade min aldrig blivit klippt.
Det brukar gå bra ändå.

Sedan försökte jag köra riset genom kompostkvarnen. Jag tänkte strö ut lavendelfliset på en gång, där vi brukar strö ut täckbark. Tänk vad det skulle dofta gott att gå där!
Men grenarna var för sega, så jag fick ge upp.

Sedan gav jag mig på kaprifolen, som länge sett risig ut.
Den har vi ryckt upp med rötterna i Bohuslän (privat mark). Och trodde att vi skulle få en doftande gång med kaprifol.

 Men nu bor vi ju inte i Bohuslän och har inte ens en varm berghäll att växa över. Endast en skuggig garagevägg. Det är inte alls samma sak. Det har blivit enstaka blommor och det är ju dom som dofta.

 

Tänk vad man kan hitta, då man rensar ogräs. Det ser ut som en lampskärmsställning. Så perfekt!

Så det finns bra saker också, även om det varken blev lavendelgång eller kaprifolpassage.

 

Ett lekfullt par. Bilden blev rätt fladdrig. Men jag fick ju med båda två. På samma bild.

Glad av blad.... och vårfärger

Tänk att man kan bli så glad över små små blad.

I somras fick jag en pytteliten planta av buskpion, som min svåger dragit upp. Jag har spanat och spanat efter något liv. Men så får jag se denna lilla sticka upp. Den har klarat sig!

 Tulpanträdet från Italien har också fått blad, fast det är bara 1 dm högt. Historien om hur den kom med hem,vet jag knappt om jag kan berätta. Det får jag grunna på.

 Mullbärsplantorna från frön (Impecta) har fått rätt mycket blad, som nu får de karaktäristiska bladen.

 Vad jag har letat efter blad på vindruvorna, men nu kommer de. Då vi bytte växthus, fick de utstå en del, så jag var orolig att de inte skulle klara sig.

 Ginko Biloba (riktigt roligt att säga) har fått många blad, fast plantan växer knappt. Blad lär det inte vara utan barr. Fast det är ju konstigt när de ser ut som blad. Plantan är köpt i en helt vanlig blomsteraffär.

 Vid sommarstugan växer ganska mycket druvfläder och idag såg jag vilka fina knoppar dom har.

 Vid sommarstugan har vi rabarber i en hink och de har klarat sig bra mycket bättre, än de vi har här hemma i jorden.

 Fikonplantan vi köpte i Danmark förra våren, har fått en massa roliga blad. Dock inga tecken på fikon.

 Valnötsplantan, också från Danmark, blommar. Detta är tydligen honblommor. Hanblommorna visade sig för ett tag sedan.

 Hjärtnöten (också valnöt) från Danmark, har väl också något i toppen som kan vara blommor. I år behöver vi inte köpa nötter till jul!


Men så var det det här med fotofärgtemat. Nu skulle man visa vårens f'ärger. Här har vi redan sett vårgrönt. 

På våren är många av de första blommorna blå, så det får bli mesdt blått för min del. Se vad andra har för motiv i vårfärger hos Maribel.

Från snö och is... till vårvärme

Några dagar i Åre med mycket snö och is... och så kommer man hem till vårvärme. Vad härligt!
På morgonpromenaden idag såg jag både vitsippor, violer och svalört som blommade. Snäcksniglar i massor och mängder med daggmaskar kröp kors och tvärs. Hackspetten i högform.

Idag har alla krukor med pelargoner, phsysalis och allt annat burits in i växthuset. Det får bära eller brista.


Men jag måste ju visa litet Årebilder också, fast det är vårvärme.

 Vi hamnade litet i störtloppstävling, men slapp ta oss ner själva.

 Isen var förmodligen tjock på Åresjön, eftersom det kördes skoter för fullt på den. Men det var en del vatten på isen, så jag skulle inte våga mig ut.

 

 Isen hade ett vackert spetsmönster.

 

 På hundpromenad med lånad hund.

 Visst är Sverige fantastiskt, med så mycket varierad natur.

 Och nog kommer våren till Åre  också. Några tussilago blommade bland stenarna.

Och så litet renar i vägrenen och uppe på vägen. Inte det minsta rädda. Det är fina minnen från vår Åreresa. Men nu är det skönt att vara hemma igen.