Och det har jag gjort sedan jag var liten.
Hos mormor fick jag leka med alla hennes knappar. Jag strödde ut allihop på golvet.
Och eftersom hon var en så snäll mormor, lät hon mig hållas.
Då sybehörsaffären på min gata igen, slog igen, köpte jag så gott som hela knapplagret.
Sedan dess har jag inte saknat knappar. Och det lär finnas ett arv efter mig också.
 | ||
| Visst ser det mysigt ut! Knapparna till höger är av linne och helt platta. De kunde alltså manglas till och med. |
 |
| Söta, men kanske inte alltid så användbara. Den sjätte vita knappen från vänster, är sydd och kunde också manglas. |
 | |
| De här knapparna är väl ännu mer oanvändbara. Men man vet aldrig. |
 |
| Om jag köper någon knapp nu, blir det sådan här plasttryckknappar, som man trycker fast med en tång. |
 |
| Det här var den finaste knappen av alla hos mormor, tyckte jag. Och tiggde till mig den. Jag har aldrig sytt något så fint att den platsat. Den är i blått glas med litet guld på, så den passar väl inte var som helst. |
Knäppt eller hur?
Jag tycker inte alls det är knäppt. Jag har gjort likadant och det är så bekvämt när man syr något nu...alltid finns det nån knapp som passar. Ha en fin söndag
SvaraRaderaKommer ihåg att min farmor hade en stor burk med knappar och att jag gjorde hals- och armband av dem :)
SvaraRaderaVilket kap du gjorde... många roliga knappar! Är ju inte någon storkonsument av dem, men visst händer det att även jag måste sy i en tappad knapp och aldrig finns det någon som passar. Nu vet jag ju vem jag kan höra av mig till om det kniper :)
Ha det gott!
Kram