Mina försöksodlingar

Jag kommer nästan alltid hem med frön, då jag varit ute och rest. Jag har egentligen inte speciellt dåligt samvete för det. Fröna kommer ju att ramla ändå och om jag fångar upp några, tar ingen skada. I botaniska trädgårdar håller jag dock fingrarna i styr.

Min bananplanta, som jag visat förut, har växt. Den kommer från ett frö, som fanns i en banan på Madeira. Jag har en mindre planta också. Nu funderar jag på hur jag ska vinterförvara den (har ett ouppvärmt växthus).

Mina Spikklubbor har jag visat förut. Nu blommar snart den här plantan. Ursprunget är ett frö från en skräptomt på Samos för mer än 10 år sedan. Varje år sätter jag nya plantor. De stora vita blomtrattarna sprider en fin doft i växthuset. Hur man gör med Spikklubba för att utvinna hallucinogener, vill jag inte veta. Jag nöjer mig så bra med blommorna.

Den här mystiska växten funderar jag fortfarande på, vad det kan vara. Jag är inte skyldig till olaglig sådd iallafall. Jag hoppas det kan bli blommor och att man då mer kan se vad det är.

Jag har flera Physalisplantor. De är uppdrivna fårn frö från köpta bär från mataffären. Det kan bli hur många som helst av bara ett bär. Under vintern står de i garaget eller i sommarstugan. Då blir starten litet bättre, än om man startar från frö varje år. Men det går det också.

På Madeira fick vi en näve av de här bären, av en man som stod och plockade. De heter Körsbärsmyrten och är ett träd. Men hos mig är det bara små plantor med bara blad - än.

Den här plantan har sitt ursprung i Thailand. På en marknad köpte jag en torr fröställning, som jag tror skulle användas till the. Fröna inuti sådde jag och så här ser blomman ut. Men vad den heter vet jag inte. Och the vågar jag mig inte på.

I flera år sökte jag frön till Sockerbeta, utan resultat. I år lyckades jag via min svåger, få tag i litet frön. Fröna som ligger brevid, är pelleterade med bl a näringsämnen. Vackert blåglänsande är de iallafall. Sockerbetan är söt ungefär som morot och palsternacka. God att äta som den är, men man skulle säkert kunna ugnssteka eller råriva den.

Och jag fattar fortfarande inte varför man inte säljer frön.
Stevia är ju en växt som nu börjar synas litet mer. Men sockerbetan har ju funnits i Sverige i urminnes tider.

Den här växten tog jag från från på Madeira (också). Den växte på skräptomter, men också på många murar. Mina plantor växer bra, men har inte börjat blomma. Jag har trott att det är en solanum-sort, men jag börjar bli osäker. Alltså, jag vet inte vad det är.

På skräptomter fick jag också med mig vindruvor, som jag har ett antal. Hur de ska klara vintern vet jag inte, men de växer bra nu.

Sista bilden är en Äkta kastanj. Jag hittade ett frö utanför en mur i Malmö, där en äkta kastanj stod. Fröet tog sig och i flera år stod den och växte i växthuset. Förra året, satte jag ut den i en rabatt under en buske. Nu har den blivit för stor, så igår fick den en egen plats i rabatten. Den kan ju bli ett träd, men jag är glad om den förblir den buske den är nu. Äkta kastanj är ätlig.