söndag 9 september 2012

Leksaker

Min man har nyss snickrat en häst.


Den vita springaren främst är nygjord. Hästen bakom har nästan 40 år på nacken och är väl inriden. Dessemellan har han gjort några hästar till. Fogliga, hållbara raser.



Detta är Eva-Lott. Jag fick henne när jag var två år. Mina mostrar hade sytt en välfylld garderob till henne, som jag också har kvar.
Eva-Lott är en sköldpaddsdocka, som stod för tysk kvalitet. Trots detta har nu Eva-Lott långt framskriden benskörhet. Hon skulle behöva besöka en dockdoktor.
I Malmö fanns, då jag var liten, en dockdoktor som hette Augusta Kloo. Där kunde man lämna in trasiga dockor. Eva-Lott hade problem med ett ben redan på den tiden och fick det lagat. Dessutom gjorde hon en skönhetsoperation, får man nog anse det som. Hon fick blundögon och ögonfransar, som hon inte hade från början.
Ögonfransarna finns inte längre kvar, men det beror inte på sjukdom. Eva-Lott bor på vinden. Där finns det möss.


Detta är Bertil i all sin glans. Han är av något slags gummi. Känns ungefär som en läderboll.
Han var klädd i folkdräkt, när jag fick honom (gula byxor, vit skjorta, svart väst o mössa med röda band).

Dessutom lät han när man tryckte honom på magen, som en hundleksak. En pipande dalmas. Den förmågan har han förlorat. Ser ut som han förlorat något mer, men han har aldrig varit mer manlig än så här
.

Min syster fick en likadan, som hette Olle. Våra morbröder hette Bertil och Olle.
Bertil är rätt välbehållen, med tanke på sin ålder. Han är bara litet skavd i "skinnet". Och den mjukhet, han hade en gång, är borta.


Den här dockan hette Lily och jag tror att det var en föregångare till Barbie. Hon har behållit sin fulländade kropp, men ett frisörbesök hade behövts. Dessutom har hon en besvärlig halsåkomma. Tappar lätt huvudet, bokstavligt talat.







Det här fina dockhuset, har min man också snickrat en gång. Möblemanget är mestadels från min barndom. Min man gjorde en flygel, som står högst upp, med speldosa i. Och i badrummet är badkar, tvättställ och toalettstol av porslin.

Synd bara, att ingen leker med detta längre.







3 kommentarer:

  1. Vilken nostalgitripp! Din man är väldigt händig ser jag. Jag har haft en likadan docka som du, men tyvärr blev den stulen när mina föräldrar hade den i ett magasin. Kläderna finns kvar dock och de har mina döttrar lekt med. Jag hade ett dockskåp som min far gjorde av två sockerlådor. Lite annan stil än dagens Lundby, men precis lika användbart. Kram

    SvaraRadera
  2. Vilket fint dockskåp, fast de kanske inte är så populära längre nu när man kan göra allt virituellt på datorn.
    Men jag tror det är nyttigare att leka med riktiga dockskåp, för kan man leka med andra barn.....

    SvaraRadera
  3. Så fina dockor... och att du har dem kvar!
    Jag vet att jag fick en docka av min far, men jag tror aldrig jag lekte med den, tror inte jag lekte med dockor alls - inte vad jag minns i alla fall. Däremot hade jag en lantgård och en massa djur - det minns jag... och från det jag var sex, sju år, så var det bara hästar som gällde :)
    Kul att se det fina dockskåpet också, så fint möblerat... precis som på riktigt.
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera