Höst i Höör

Åkte några dagar till Höör, där jag har min äldsta väninna. 
Hon är inte äldre än jag. Men hon är den väninna som jag haft längst. 
Vi har känt varann i drygt 55 år. 
Vi bodde båda på femte våningen i ett höghus i Malmö. Vi gick i samma klass och gick till skolan tillsammans varje dag. Vi lekte efter skolan varje dag. På somrarna skrev vi brev till varandra.

Vi träffade killar ihop, fast killarna delade vi aldrig på.
Vi utbildade oss, i typiska kvinnoyrken.
Sedan lämnade jag Malmö och efter några år även hon. Under alla år, har vi hållit brevkontakt. Vanliga pappersbrev med 3-4 ark i varje.
Och en gång varje sommar har vi försökt träffas

I år i hennes sommarstuga, som ligger vackert. Vi växte upp där tillsammans som barn och tonåringar.

Då sov vi i Lillstugan i våningssängar. Och det var mycket prat och fnitter. Tills hennes föräldrar bankade på dörren och sa att vi måste släcka och sova. Men det gick bra att prata och fnittra när ljuset var släckt också.

Numera sover vi i stora huset och....

.... vildsvin fanns precis utanför tomten. (google-bild, som tur är)

Hösten hade börjat komma. 

Vi tog långa hundpromenader i den vackra höstnaturen.

Tomten full av stora lingon.

Vi åt svamp varje dag, men det hade varit glest med kantarellerna på grund av för litet regn. Men litet kantareller och kantkremlor (en ny positiv bekantskap för mig) åt vi.

Och dasset, som vi målade som tonåringar, står kvar. Hon målade texten och jag blommorna.

Idag kom jag hem igen. Vi fortsätter med våra brev och ser fram emot träff nästa sommar igen.