Summering

Så här i slutet på sommaren, tänker man på vad som lyckats bra i trädgården. Och det som lyckats sämre.

Potatis: Eftersom vi köpte olika sorters sättpotatis hos en bonde i våras, blev det ingen plats för rödbetor, morötter och annat i trädgårdslandet.
Av de sorter vi köpte, var Svart karelsk bäst. Den har lila skal och vitt kött. De andra sorterna var ena sekunden hårda vid kokning och vid nästa sekund blev de mosiga. Jag vill själv bestämma när jag ska ha mos. Svart karelsk klarade sig däremot.
Nu finns bara fyra stånd kvar och sork/mullvad har redan börjat höstgräva. Det är nog mullvad, eftersom den låter potatisen vara.


Squash: I flera lådor lade jag kompostjord i våras. Kompostjord lär vara näringsfattig, men bra som jordförbättring. Jag tror dock att kompostjorden hade mycket näring. Det är som en urskog av blad och rankor flera meter utanför lådorna. Däremot inte så många squashfrukter.

Tomater: I växthuset är nu tomatplantorna som ger frukt, på upphällningen. Av alla olika sorter, var en gul godast. Nästa år blir det Lemon boy i flera krukor.

Gurkor: En period hade vi en jämn ström av slanggurkor, men nu blir det nog inte så mycket mer.

Physalis: Ger nu några bär varje dag, men inga mängder. Står också i växthuset.

Chili: Behöver aldrig mer sätta chili. Vi har för resten av vårt liv och kan säkert lämna efter oss också.

Paprika: En planta har gett fyra-fem  frukter.  Snygga ihop med luktärten!

Kryddor: Skördade, torkade och i burkar. Oregano, citronverbena och dill är de som vi uppskattar mest. Dill brukar inte lyckas, men i år har vi haft dillkronor till kräftkoken.

Äpplen: Transparent Blanche har gett massor av fina äpplen, mer än vi kunnat ta tillvara trots att vi gett bort. 
Aroma och "Ingrid Marie" (köptes som det, men är något annat), ser ut att kunna ge bra med frukt fast de inte mognat än.

Päron: Trädet har päronrost och inga päron. Rost kommer som svamp från kinesisk en, men det har vi ingen i närheten, så varför har trädet rost? Trädet kan klara sig några år och ge päron, men till slut ger det upp. Det får stå i år iallafall.

Plommon: Viktoria och en blå sort ramlar över oss i mängder just nu.

Klarbär: Det blev massor - till fåglarna. Själva fick vi inte ett enda. Bara för att vi inte var hemma den helgen, när det var kalas i trädet.

Nu har det blivit ännu ett träd - Hjärtnöten, ett slags valnöt - men det är bara några decimeter högt, så det får växa till sig.

Kiwi: Trots att vi har haft plantor i tolv år, har de aldrig blommat och därmed aldrig gett någon frukt. Man får ha tålamod.

Bananer: Av de två plantor som kommer från en Madeirabanan, är ingen av dem speciellt yppig. Den ena knappt vid liv. Så bananskörden lär vänta på sig.

Apelsiner: I vintras började trädet (eg. mer buske) blomma helt hysteriskt. Och sedan blev det ofantliga mängder med löss. Busken fick stå i duschen under en lång behandlingsperiod med dagliga såpbesprutningar, kalla duschar och hård beskärning. Så fort den kunde stå utomhus, fick den göra det. Och nu är den grön och frodig. Man ska aldrig ge upp.

Aronia: Bären plockade och ligger i frysen. Och häcken är klippt.

Björnbär: Mognar allteftersom och plockas varannan dag. 

Jordgubbar: Inte mycket. Fyra nya plantor köptes i våras. De skulle ha smak av ananas respektive hallon. Av dem blev det inte ett enda bär.

Vindruvor: Den gröna, söta, kärnfria sorten i växthuset är sedan länge uppäten. Dessutom växer några Madeiraplantor i växthuset, som förhoppningsvis ger frukt nästa år.
Den blå har mängder med klasar som börjar bli mörkare blå. Hoppas fåglarna och vi, kan dela någorlunda rättvist.

Mullbär: I våras lossnade trädet och vi skyllde på odjur under jorden. Men det har klarat sig skapligt och gett frukt.

Vinbär: Både svarta och röda har blivit litet lagom mycket. Fullt tillräckligt för oss.

Lingon: Jag fick med mig fina lingon från Höör, men nu börjar våra egna också lysa röda. Det är köpta trädgårdslingon, som ser ut och smakar som vanliga. De växer bland rododenronbuskarna.


Det var en ofantlig massa. Men nu när trädgårdssäsongen är så gott som slut, blir symaskinen och jag oskiljaktiga. Vi har tagit rätt många stygn/steg i den riktningen redan.