Det hade vi igår. Litet vågat var det att bjuda på kräftor, då vi inte ens lagt ut burarna då. Men det brukar bli tillräckligt. Så även denna gång.
 |
| På 1400-talet i det katolska Sverige åt man inte kräftor, då de var utdömda som föda. |
I mitten på 1500-talet började hovet och adeln att avnjuta kräftor. Bönderna tyckte det var otäckt att äta något som krälat på sjöbotten.
I slutet på 1700-talet blev den vanlig på middagsborden. Då fiskade man och åt dem året runt. Det var billig mat som många kunde äta.
På mitten av 1800-talet var risken stor att kräftan blev utfiskad. Fiskarintendent Widegren drev, med hårt motstånd, igenom ett fiskeförbud under juni och juli. Det är en av orsakerna att vi festar på kräftor i augusti.
En kräfta lever cirka 20 år och som vuxen ömsar den skal flera ggr och det brukar vara vid midsommar. Då har skalet hårdnat i augusti och kräftorna kommer fram. Dessutom blommar dillen då. Och hallonen är mogna, vilket är en passande efterrätt.
Kräftans största fiende är ålen.
Kräftpesten slog ut de flesta flodkräftor och på 60-talet inplanterades signalkräftor. De trivs i våra vatten och har motståndskraft mot pesten. På klorna sitter en vit fläck - därav namnet signalkräfta.
.JPG) | |
| Då vi köpte sommarstuga, hade vi inte någon tanke på kräftor, så det blev en bonus. Och det är så mysigt att fiska dem. Att vittja burarna tidigt (dock gör vi det inte innan det blivit ljust). Sjön brukar vara stilla, litet dimma över vattnet och sjöfåglarna simmar och undrar vad vi har för oss. |
Sedan äta frukost i stugvärmen innan vi tar itu med kräftkoket.
.JPG) |
| Kräftorna äter vi i lusthuset, där vi sitter tills det blir mörkt ute och immigt på fönstren. Vännerna hade hallontårta med sig som passande efterrätt. |
Fullmånen (litet moln skymde just på bilden) lyste så fint över sjön.
Intessant! Så gott som allt av det där är nyheter för mig, roligt att lära sig något nytt. Ser verkligen mysigt ut med månen över sjön och det låter som en härlig kväll!
SvaraRadera//Scaniatjejen
http://www.scaniatjejen.se
Tack för historielektionen om kräftor... intressant!
SvaraRaderaLusthuset är helt fantastiskt - som gjort för kräftkalas och hallontårta!
Så mycket du vet om kräftor. Intressant! Jag är ingen kräftälskare, men när jag ser så fint dukat det är i ert lusthus så skulle jag nog kunna tänka om.
SvaraRaderaSå intressant att läsa! Låter mysigt att vittja kräftor och sedan äta god frukost.
SvaraRaderaKram Maria
Kollar om det fungerar?????
SvaraRaderaTack tack tack för en underbar kväll! För upplysning till andra som läser din blogg, så var kräftorna såååååå goda!!!!! Lavendia och mannen är mästare på att koka kräftor! Men som ni säker förstår så kan denna damen mycket!!!!!! Jag är så tacksam över att hon är min vän! Lavendia är en mycket värdefull och unik kvinna ska ni veta! Nu fick du höra....det trodde du aldrig?...hi,hi. Men du vet att även jag har en räv bakom örat.
SvaraRaderaVink vink och vi hörs.
En fin beskrivning av kräftans gång. Jag gillar dom med men mannen kan inte äta skaldjur så därför har vi ingen sån fest Jag saknar det lite. Köper ibland när jag är själv. Så fint det ser ut från lusthuset. månen är så stor och vacker nu. Synd bara att det är så mycket moln på kvällarna så den försvinner så tidigt.
SvaraRadera( det blev inte som jag tänkt iår med träffen, gjorde en liten flygtur på tomten så jag får hålla mig lugn ett tag. Återkommer om träffen)
Önskar dig ett gott slut på veckan
Kram Meta
Vilken fantastisk kväll för kräftfest. Och så härligt att kunna bjuda på "närfiskade" kräftor.
SvaraRaderaHa det gott!
Kräftvatten alltså. Usch så avundsjuk jag blev nu... Det ser härligt ut!
SvaraRaderaMå så gott
Det var roligt att höra om kräftans historia - jag hade inte en susning om nåt av det mer än det tråkiga med pesten. Här på västkusten är det ju för det mesta havskräftor som gäller, jag tror aldrig jag ätit en flodkräfta. Knappt havskräfta heller. Vad jag minns var att det alltid var kräftpremiär den 7 augusti förr, för då fyllde både min mormor och morfar år och min morbror kunde aldrig komma på kalaset för då var han nånstans inåt landet och plockade kräftor. Men det är väldigt vacker mat! Och traditionsrik!
SvaraRaderaAgneta kram
Mysigt! Här ska det kokas kräftor i kväll. Vi har sådan tur att det finns yrkesfiskare nere i viken. De är snälla och låter oss köpa till samma pris som restaurangerna de levererar till och i går kväll lämpade de av nio kilo. Egentligen är det grannen som kokar eftersom jag är feg och inte vill stoppa kräftorna i vattnet. Jag brukar mest få vara med som socialt inslag ;)
SvaraRaderaHa en fin dag!
//Linda
Åh, så mysigt det ser ut! Det ska vara mycket kräftor i år sägs det. Vi äter nog lite till helgen. Har en son som är "skaldjurstokig", han äter det mesta med skal (ja, inte sköldpaddor förstås.....). Själv nöjer jag mig med några stycken. Vad fint det var där i lusthuset!
SvaraRaderaLjuvligt att äta sina "egna" kräftor. Än har jag inte ätit några, finns bara kinesiska i mina butiker och de vill jag helst inte ha.
SvaraRaderaVilken härlig känsla det måste vara att kunna fiska sina egna kräftor. Och att få äta dem i det fina lusthuset och kika på den fina månen. Det är livskvalitet på hög nivå:-)
SvaraRaderaMmmm, kräftor som är så gott! Vi har haft möjlighet tidigare att fiska kräftor, fick göra ett släpp per år, men när vi nu förlorade jaktarrendet pga ägarskifte, så blev det slut på kräftfisket...det var lite spännande annars, att se om det var några i mjärdarna....
SvaraRaderaVilket fint lusthus du har! Det ser verkligen mysigt ut....och det där lilla molnet för månen, det var ju ingenting som förstörde, snarare förhöjde stämningen.