Alldeles, alldeles onödigt

Med snön alltså. Två mornar har man vaknat av att det är vitt på marken. Och så bitande kallt.

De små små sköra, som inte ens hade en kapushong att trä över sina huvuden.

Nu när det började bli så mycket bra. Tussilago, blåsippor, krokus med flera. Kaffe utomhus. Sådder på gång.

Maken har byggt en kuvös åt frösådderna, som står i vårt ouppvärmda uterum. Det är en låda i frigolit med lock och en sida i kanalplast. Sand i botten och en värmekabel och termostat. Och det verkar fungera bra, trots att vi åkt ifrån kuvösen under två långhelger.

Och mamma på banan igen. Nu har hon börjat baka, även med litet vilopauser. Och det gör ju inget. Brödet ska ju ändå jäsa.

Kamelian i garaget har börjat blomma - där ingen ser den.

Citronverbenan brukar sällan klara vintrarna, men i år har båda överlevt och nu fått massor av blad.

Det finns alltså att skriva om, men jag har bara inte haft inspirationen.
Och det går faktiskt alldeles utmärkt att inte skriva något heller. Och jag har inte ens läst vad andra skrivit heller.Konstigt nog, går det också bra - fast litet har jag saknat det.

Det blev ett inlägg, vi får se om det blir fler eftersom. Det ger sig.