torsdag 21 november 2013

Litet snö - den första



Inatt kom det litet snö, som ligger som ett tunt, tunt lager på gräsmattan. Och idag är det snöblandat regn.
Då kan man inte gå ut och plocka sig en blombukett. Men ute i garaget kan man plocka en bukett.
Det är en röd enkel från en dikesren på Madeira. Den har blivit jättestor här och finns i många av mina krukor. En "randig" som jag köpt. En rosa med vitgröna blad, som jag fått av en arbetskamrat. Två olika ljusrosa som jag haft under många år. Jag trodde det var Mårbacka men det är det nog inte. Och så en ljusgul, som jag köpte på Älvsjömässan.


Nu finns inte mycket kvar i uterummet. Mitt olivträd tål litet frost och likaså kameliorna.  Jag har två kamelior med knopp och de ska nog inte flyttas in i värmen än. Jag hoppas så att de slår ut, så jag får se vilken färg det blir.



Dessutom hade vi en passionsblomma, som växte enormt och under taket. Den fick jag klippa loss och en del sitter kvar i taket. Nu ska vi njuta av blomningen inomhus.





6 kommentarer:

  1. Du är helt fantastisk med dina blommor!

    SvaraRadera
  2. Suck... håller med Gunnel... du och dina blommor - ni är fantastiska! Hoppas kameliorna slår ut så vi får se blommorna :)

    SvaraRadera
  3. jises så du kan.. med blommor.Kamelian va fin..hoppas att knoppen slår ut.Här snöar det nu så marken är vit..årets första snö..som är lite mera..vi fick ju ett tuuunt puder för inte så länge sen som smälte bort.. kanske denhär lämnar för det är trotts allt snart december..i norr hade de -25..men så kallt vill vi inte ha nu. kramar

    SvaraRadera
  4. Kamelior är ju så fina, hoppas verkligen dom kommer att slå ut, det är liksom en lycka, tror jag. Ibland har jag åkt och tittat på utställning när kamelior blommat och det är så fantastiskt!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  5. Jag igen.
    Så roligt att du nämnde datumen när du varit här i trakterna. Tanten sitter med vid sjökanten! Och jag känner igen flera vyer men det fina huset med påskliljor framför kan jag inte placera - jag tänker och tänker, men nej. Väldigt fint var det båda åren!
    Tack!
    Agneta kram

    SvaraRadera