För tio år sedan, då det stormade.
 |
| Rätt nära huset. Även om det inte var boningshuset, hade vi tänkt behålla det. |
 |
| Vägen till sommarstugan blockerad. |
 |
| Litet plockepinn i skogen. Av alla 125 miljoner träd som föll i stormen. |
 |
| Det var det året maken byggde sommarstugan. Tur att inget föll på den. Och att ingen person kom till skada. Som det gjorde för en del. |
Sedan kom Per och tog litet träd till, men inte alls lika mycket.
 | |||
| En Gudrungran blev till en flaggstång. Och den står än. Även om ingen håller i den. |
Tänk att dte har gått 10 år sedan den hemska stormen. Jag minns att jag var ute och körde på kvällen när det började och tyckte jag fick hålla ovanligt hårt i ratten för att stanna kvar på vägen. När jag sen läste om all förödelse blev jag aningen skraj. Det var gott om olyckor bara någon timme senare på den väg jag kört. Ha det bra. Idag har vi helt vindstilla.
SvaraRaderaJa, tänk så maktlös och liten människan är i dessa sammanhang. Man får vara glad om man klarar sig undan skador.
SvaraRaderaSå otroligt vackert det är vid sjön vid er sommarstuga även så här års.
Visst känner man sig liten och ynklig när vädrets makter drar förbi. Det är skönt när ingen människa kommer till skada i alla fall./ Titti
SvaraRaderaEn hemsk naturkatastrof där många for illa,min bror åkte ned och hjälpte till att ta hand om skogen och berättade om otroligt stora rotvältor. han träffade även tacksamma skogsägare som han blev vän med för livet./Margareta
SvaraRaderaJag minns också Gudrun, men här hos oss var det inte så farligt faktiskt. Berget skyddade kanske från den vindriktningen. Kul att ha en flaggstång med "ursprungsbevis". :)
SvaraRaderaMärkligt, mäktigt och läskigt när såna oväder drar förbi. Jag var ju inte så internet uppkopplad på den tiden och nu undrar jag såklart vad som hände med växthusen och annat i trädgårdarna? De borde ha flugit all världens väg?
SvaraRaderaHemskt! Och jag som kan gnälla när det kommer en virvelvind i min trädgård som slår ner mina perenner när de blommar... ;)
Jag kommer ihåg Gudrun och Per. De var inte trevliga. Tänk så mycket som blev förstört och många som blev av med sina tilltänkta inkomster.
SvaraRaderaÄven om vi inte bor i det område som var värst drabbat så minns jag Gudrun med fasa... Vår väg in till Skärblacka var spärrad av ett plockepinn av granar... två stora granar föll bara tio meter bakom Överhuset och vedboden och vi var strömlösa i nästan tre dygn... ryser vid minnet.
SvaraRaderaHa en fin helg!
I vanliga fall nämns Sverige knappast aldrig på spansk TV men när Gudrun var i gång visades bilder från främst Småland i TVn så då fortstod jag att det verkligen måste vara en jättestorm.
SvaraRaderaSå vackert er sommarstuga ligger. Ha en fin helg! Kram/Annelie
Oj, 10 år sen...minns det som igår. Hoppas vi inte får fler stormar som denna....
SvaraRaderaVarm kram till dig,
Titti
Märkligt nog så minns jag inte Gudrun. Funderar på om jag kan ha befunnit mig utomlands. Måste nog leta reda på en dagbok och ta reda på det. Per däremot minns jag mycket väl eftersom vi körde hem från Sälen i den stormen och fick stanna både här och där. Nästan hemma blev vi fast på ett utsatt ställe. Hela bilen skakade.
SvaraRaderaHa det så gott!
//Linda
PS! Du måste visa formen och dina bakverk :D
Jag glömde att svara om gurkorna. När de är stora nog sätter jag dem i en stor kruka och ger dem stöd att klättra på :)
SvaraRaderaVad hemskt det var! Tur att inga träd ramade på hus och människor.
SvaraRaderaHa en skön lördag.
Annika