Nyckelpiga sökes

Vi har underbara höstdagar med solsken och rätt varmt och fina höstfärger.
Men snart är det ändå dags att stänga igen växthuset. Nu börjar metereologerna till och med att prata om snö.

 Vindruvorna är klara och vi klipper av några klasar varje dag. Äpplena är klara när som helst. Men bladen brukar inte vara så här gula vid den här tiden. Men det är vackert. 

 

 

Varje dag är jag en stund i växthuset. Hur länge vågar man låta växterna stå kvar? Så länge som möjligt förstås. Men hur vet man det?

Jag har ingen tur med fikon. Och nu när det blivit tre kart så kommer de väl sent. De kommer inte hinna mogna.

En del har krokodiler i växthuset och en del ormar. Jag hade nöjt mig med en nyckelpiga.

Jag skulle ta en bild på pepinofrukten, men mest på den nya blomman, som inte heller kommer hinna bli en frukt. När jag flyttar över bilden i datorn - då ser jag! En lus, på det kronbladet till vänster. Satt stilla högst upp i plantan och lät sig fotograferas. Vilken linslus!

Det var till att snabbt gå ut igen och visst  den satt modigt kvar. Det gör den inte längre. Men en lus är aldrig ensam. Därför behöver jag en nyckelpiga. Som skulle få gratis mat och logi.

Visserligen få dela med pantersniglarna. Det sägs att de bara äter vissna blad. De äter allt annat också och till och med varandra om kompisen dött. Man ser silvriga spår på växterna varje morgon.

 Man får beundra deras mod, med stor risk för fallande föremål. Fällorna har vi för att vi har möss och sorkar också. Rena djurparken.

De här två är på väg till något kärleksnäste. Och bli ännu fler. Av en kunnig människa har jag fått veta att det är så.